2018 - det händelserika cykelåret

2018 - det händelserika cykelåret

2018 blev ett händelserikt cykelår för undertecknad. Allt från bloggstart, högt satta mål, olycka och nystart. Här kommer en liten summering av ett, för mig, väldigt intressant år på sadeln.

2018 började som så många andra år tidigare börjat, en hest om att komma igång med cykelpendlingen till jobbet, vilken som vanligt fått ett uppehåll från hösten på grund av, hmm, lathet antar jag. Anyway jag kom väl iväg ett par gånger under första kvartalet men mer än så var det inte. Jag till och med sålde min cyclocross, vilket jag ångrat såhär i efterhan. Man ska aldrig sälja en cykel.


Sen såg jag att Cykloteket sökte proffspenldare och jag nappade direkt! Och tur var väl det, annars hade jag inte kommit igång med pendlingen på den nivå som jag gör idag! Efter ansökan, intervju och genomgång av utrustning rullade jag fram och tillbaka till jobbet nöjdare än någonsin. På ett filosofiskt sätt började jag ifrågasätta varför jag i överhuvudtaget någonsin kört bil till jobbet när det går att cykla. Cykla som både sparar tid, pengar och miljö, och samtidigt ger mig daglig motion på ett väldigt kul sätt. Till och med lämning på dagis går enklare när jag kan motivera min dotter med att få åka cykel istället för bil.


När vi ändå är inne på ämnet så var ju vardagspusslet en av de utmaningar som jag såg som ett eventuellt hinder för att kunna pendla på heltid. Såhär med facit i hand så har det utgjort ett visst hinder, men absolut inte stort nog för att sätta stopp för pendlingen helt. Det går absolut att få ihop vardagens bestyr med jobb och cykelpendling, allt handlar om motivation och vilja!


Sen kom juni och jag skulle upp till Järvsö för att prova på downhill mountainbike med några kompisar. Något som skulle bli en kul helg slutade istället med ett tämligen långt sjukhusbesök och en ännu längre rehabperiod för min del efter att jag kraschade in i en tall mitt under ett av åken i spåren. Bruten nacke, rygg och några revben blev utkomsten, men jag hade ändå en väldig tur! Förutom en stelopererad nacke så har jag knappt några fysiska men kvar. Och ca tre månader efter olyckan så var jag uppe på sadeln igen! Skumt nog kändes det inte läskigt alls att cykla igen, mest lite obekvämt. Men med hjälp från Cykloteket så kunde vi justera upp styrröret och på så sätt ge mig en bekvämare position på cykeln.


Nystarten har varit lite utmanande, framför allt när det gäller att kombinera pendlingen med rehabträning. Men det har gått bra ändå och jag har kört på! Få dagar är jag så nöjd med min morgon som när jag cyklar till jobbet och sedan rehabtränar direkt på gymmet på jobbet när jag kommer fram.


Så om jag ska summera om 2018 varit ett bra eller dåligt cykelår så säger jag absolut bra! Jag har kommit igång med pendlingen, hittat motivationen, återhämtat mig från en olycka och startat igen. Men det är klart, skulle jag göra om det igen så skulle jag nog skippa kraschen.


Nu är det nytt år och nya cykelturer väntar! Och det är med glädje jag ser fram emot fler mil i benen.


Trampa lugnt!


/Calle