Cykelsäsongen 2018

Cykelsäsongen 2018

Då var det dags för en en summering av tiden som Cyklotekets Proffsmotionär! Innan jag berättar om återbesöket på Aktivitus och resultatet från testerna som avslöjar vad det blivit (eller inte blivit) av mig som cyklist på ett brutalt ärligt sätt, så vill jag ta med er på en  #throwback från de här gångna månaderna. En sammanställning av träningstimmar och dess generering av upplevelser och cykelglädje. Here we go! 

APRIL -  Aktivitustester & MTB-läger

I mitten av april gjordes de första testerna och strax därefter kick-startade projektet med Cyklotekets MTB-läger som går att läsa om här. En mycket bra start för projektet!

Månadens träningsdata: 
[APRIL]
Träningstid (cykel): 15 h
Distans: 185 km
Höjdmeter: 2900 hm

Exluderat i siffrorna är lugn transportcykling 2 * 25 min varje vardag.

MAJ – Träningsglädjens månad

Maj blandades med ett försök till grundträning på cykeln och komma in i mitt träningsprogram, till att hålla löpningen vid liv inför Stockholm maraton, till att chockstarta med mitt allra första mtb-lopp till grymt roliga guidade mtb-turer på Utefest och till äventyrs-långpass på Cyclocross,  till en härlig tjej-weekend i Zurich. En weekend med vissa anpassningar i träningsprogrammet, då dessa vänner räknas till mina "normala" och inte alls (konstigt nog) förstått tjusningen med cykling. 

Men det går om man vill. Medan mina vänner tog linbana upp för det lokala turistberget Utlieberg (850möh) lyckades jag hyra någon form av mtb och cykla till toppen.

Väl uppe på platån blev det en kombinerad mtb-tur med vandring och picknick i dessa miljöer... 

....innan mina vänner lämnade mig för att ta linbanan tillbaks ner till city för shopping, och jag kunde med stor entusiasm (och lite skräck) ta bergets downhillspår ner. 

[MAJ]
Träningstid: 33h
Distans: 526 km
Lopp: Lidingö MTB 2:a motionsklass
Höjdmeter: 9000 hm

JUNI – Tuff tävlingsmånad

Månaden började med ett katastrof-maraton och fortsatte gladeligen sedan helhjärtat (nästan)  med cykling. Lida-Loop blev lopp nummer 2 för säsongen, stökigare tekniskt men likt Lidingö MTB, gick loppet över förväntan. Debut i tävlingsklass (dam sport) och en 3:e plats. Efter två tuffa tävlingsveckor blev det en nedvarvningsvecka (en midsommar-kajakweekend) för att veckan därpå starta semestern med att köra lite multisport (som normalt sett är min huvudsakliga sysselsättning)  och delta i Åre Extreme Challenge där jag utan en särskilt bra känsla, lyckades knipa förstaplatsen i motion/lake class.  

Två besök på pallen på en månad. Vilken grej! 

[JUNI]
Träningstid (cykel) : 23 h
Distans: 309 km
Lopp: Lida Loop & Åre Extreme Challenge
Höjdmeter: 5600 hm

JULI – Semester och massa cykling!

Direkt efter Åre fortsatte semestern och jag  drog jag till Trysil och mötte upp min familj. Sköna relativt lugna återhämtnings fjällaktiviteter innan mtb-suget kom tillbaks och Trysils cykelmecka utforskades under tre dagar på hyrd cykel. Dessa tre dagar bestod av... 

Magic Moose. Ett 7 km lång slingrande flowigt böljande downhillspår för alla. Stört kul. Går att hyra liftkort för en dag, eller engångs för ca 95 kr. Om man är snål eller vill ha extra träning cyklar man såklart upp.... 

...och kombinerar tex med Fjällrundan, en 12 km lång grusvägsrunda runt fjället. Enkel tekniskt, men som lyckades locka fram en hel del mjölksyra!  

Sen Gullia såklart – Trysil Bike Arena, som har smart sammankopplade stigar i alla svårighetsgrader. Handgjorda byggda stigar, i en fantastisk skog. Trots ganska korta slingor, i genomsnitt några kilometer per styck, så blev det aldrig långtråkigt (åtminstone inte de ca 1,5 dagarna jag spenderade där) Favoriterna körde man såklart flera gånger och ju längre bort desto svårare banor. 

Det mest magiska var att få introducera familjen till min favoritsport, från mamma och pappa på 63 år till syrrans kids på 4 och 6. Citat Vilmer, 6 år: ”-det här var baotakul!” Exakt så!!   

En av dagarna gjorde jag även en lite mer äventyrlig topptur till Bygdekanken på inte lika tillrättalagda stigar. Lite brant stundtals och mycket pushbike, men fin utförslinga och där uppe på Trysilfjället fanns fler fina spår som jag gärna kommer tillbaks och utforskar vidare.

Bra variation i Trysil helt enkelt! 

Tillbaks på jobb några dagar innan juli fortsatte med en lite halv spontanare tillbaks till fjällen. Denna gången till Funäsdalen för att köra Fjällturen ihop med Madde & She Rides som ordnade ett prisvärt paket inklusive boende, startplats, massa pepp, inspiration och skönt häng. Fjällturen marknadsför sig som som ”Sveriges vackraste MTB-lopp” Vem vill missa det liksom? Dock var benen ganska sega och hjärnan inte alls sugen på pressen av att tävla. Känslan av Åre-cyklingen med gråten i halsen och oförmågan att njuta av cykling i den miljön ville jag helst undvika denna gång.

Det blev därmed 53 km riktigt fin cykling på fjället med bra variation, vackra fjällvyer, snabba grusvägar, mycket höjdmeter och några roliga utmanande tekniska partier. Allt i fortsatt probagandavänder och cykelgläde delux! Ett fantastiskt lopp! 

Tack vare osprängda ben på loppet fick jag och Madde möjlighet för en ordentligt bonustur kring Helagsfjället dagen efter tävlingen. Detta, trots hård konkurrans är nog min absoluta cykelhöjdpunkt på hela sommaren!

Vi startade vid Torkelstöten med push-bike uppför en skidbacke, sen följde en fantastisk cykelbar led hela vägen till Helags Turiststation med renar och fjäll och porlande bäckar som inramning.

Har man inte en ordentlig ryggsäck med sig så löser man det ändå. Löparskorna fick nämligen också följa med. Väl framme vid Helags lämnade vi cyklarna, tog en gulashsoppelunch på fjällstugan och "sprang" upp på toppen, den högsta svenska bergstoppen söder om polcirkeln. 1797 meter över havet. 

Väl nere igen, cyklade vi hemåt genom Kesusdalen på en svagt lutande sommarled men med spänger som aldrig ville ta slut, via till Kläppen och Torkilstöten och var framme vid bilen precis innan solen gick ner. En dag att spara i minnesbanken.  

Efter denna lilla fjällturne fortsatte semestern ”hemma” på västkusten och mountainbiken byttes mot landsvägshojen (som nu lämnades tillbaka till pappa efter att lånat den i sådär 5-6 år) De halländska landsvägarna skulle äntligen få utforskas ihop med kompis Karin och långpass i sadeln inför Cykelvasan kändes lägligt. För att ha en vecka att fördela mellan familj, vänner , släkt och cykling får ändå mängden cykling jag fick till bli godkänt. 

Höjdpunkterna var när Karin tog med mig runt på en tur kring hennes trakter i Mellbystrand, Båstad, Torekov, Torup och när jag fick guida en rutt med utgångspunkt i mitt barndomsby Glommen med havsnära cykling på Kattegattleden upp till Varberg, via fika på Strömma Farmlodge i Tvååker, förbi Åkulla bokskogar och bilfria landsvägar vid Slöinge, Långås och tillbaks till Glommen. Riktiga drömvägar för landsvägscyklister!  

 

[JULI]
Träningstid (cykel): 31 h
Distans: 532 km
Lopp: Fjällturen, 2:a motion
Höjdmeter: 7100 hm

 

AUGUSTI  - Cykelvasan & Ceres Challenge, två ytterligheter i lopp!

Så blev det augusti och sista uppladdningen inför Cykelvasan som inte blev helt optimal avklarades. Cykelvasan gick trots det fin, fint, och har ni inte läst hur det gått så finns full det också rapport här. Även om Cykelvasan var Grande Finale för det här projektet har jag aldrig sett den som ett avslut på något. Har en tendens att bli lite post-lopp-deppig om det inte finns något nytt mål eller äventyr i sikte, så därför kändes det extra bra att veta att augusti även skulle innehålla en annan typ av utmaning: Ceres Challenge. Dvs. 53 km Sörmlandsled mellan Stavsjö & Katrineholm i lagformat om 3 och vad arrangörerna kallar "MTB på riktigt". Hur det gick? Efter två timmar hade vi tagit oss 18 km och jag började fundera på ifall det verkligen var mtb jag sysslat med det senaste halvåret! Stökigt! Men fokus låg på att ha kul och vårt lag lyckades med den uppgiften galant! Roligt att köra i lag och dagen gav lite sköna Adventure Race vibbar, med terräng som överraskar och fin lagsammanhållning även när inte allt flyter på som planerat. 

Tack Team Snigel MTB för äran för att få vara med er i ert lag! 

[AUGUSTI]
Träningstid (cykel): 23h
Distans: 362 km
Lopp: Cykelvasan 90 km (plats 20:e motion) Ceres Challenge, 53 km (näst sist)
Höjdmeter: 5000h

SEPTEMBER - Aktivitus tester & ett säsongsavslutande hemma-rejs. 

Aktivitus-testerna ja. Jag VET ju att jag blivit en bättre cyklist utan att några tester skulle behöva bevisa det. Faktiskt. För det känns. Och märks. Även bekräftat av Strava. Men ändå var jag lite nervös... Dagen till ära hade jag mens som drev igång en diskussion med testledare Martin om det skulle påverka eller ej. Men nej, jag tror inte det skulle göra någon skillnad. Stickproven från laktattesterna visade fin röd färg vilket fick en nyfiken testledare att bonustesta mitt hb-blodvärde som låg på 150. Superbra tydligen! Bra att veta. Ingen järnbrist i sikte och kanske kan vara en förklaring till att jag sällan är trött och  klarar mig med hyfsat lite sömn per natt även i längre perioder. (obs: egen analys)

Men mina riktiga testvärden då?? Jo. Så här ser såg det ut. Första bilden är från april, andra från september. 

Den visar alltså att jag har minskat min produktion av mjöksyra (laktat) vid samma belastning med ungefär 20 % vid den högre delen, runt 240-270 watt (blå ring). Uppe på väldigt ansträngande 270 watt har den minskat med 30%. Borgskalan (som talar om vilken känsla i ansträngning man känner) och pulsen har vid samma belastning minskat, vilket är bra! 

Däremot runt 180-210 watt (röd ring)  har det inte hänt så mycket. Detta tränas upp med lugna grundträningspass och sjukt nog kan att man direkt se resultatet av att jag slarvat här. Säsongen blev lite mer pang på med tävlingar och intensiva pass i skogen med hög puls och adrenalinpåslag och en hel del intervaller inomhus på lunchen när det var ont om tid. Lite mindre av de där lugna passen med låg puls i ensamhet, och om några pass bortprioriterades blev det ofta dessa. Lession learned.  

Sen skulle såklart det vidriga Vo2max testet göras igen. 6-7 min av fullständig pina för att mäta min maximala syreupptagningsförmåga. Förra gången låg jag på 50,9 ml/kg. Den här gången såg det ut så här: 

 

En ökning med drygt 5 % till 53,9 ml/kg. Vet inte riktigt hur bra eller rimligt det är. Men en förbättring är alltid en förbättring och att ligga en bra bit över högsta "superior" nivå och kring medelvärdet för alla testade män på Aktivitus känns kul! Grafen visar även att när mitt vo2max har nått sin peak och dalar (blå linje) så ökar fortfarande min puls (röd linje). Tydligen ett tecken på tjockt pannben. Tack Aktivitus för bra insikter och bra förståelse för vad som ger effekter och vad jag kan fortsätta jobba med framöver!

Framöver ja. På agendan nu finns ett Adventure Race i Spanien (Basque Expedition Race) med start om mindre än två veckor! Därför har cyklingen i september fått stå åt sidan en hel del till förmån för löpning. Men fick i alla fall in ett  sista mountainbike lopp i september också. (japp, tävling är alltid ett säkert kort att få in träningen) Detta lopp var min revanch på mitt första mtb-lopp någonsin 2015 där jag gav upp efter 8 km när jag vurpat över styret två gånger med halvtrasiga revben.. Pratar om Hammarby Hill  i Hellasgården och denna gången gick det såklart mycket bättre. Kände mig som en Queen i de tekniska partierna!

 

 

 

Åtminstonde tills min hybris satte stopp efter halva loppet och jag tog samma svåra linje som killen framför och fastnar mellan två stenar och slår i smalbenet på en vass sten med en smärta som gör mig övertygad att benet kapats av på mitten. Försök till kontrollerad andning och vila i ca 5 min tills den värsta smärtan släpper och jag till min stora lycka kan fortsätta. Jag har cyklat i Hellas en hel del men merparten av loppets stigar var nya för mig. Riktigt kul lopp!

Blev till slut en fin, fin 2:a plats i motion ändå (5:a totalt) och jag börjar känna mig riktigt hemma i toppskiktet på motionärsnivå. Det är då man ska steppa upp sägs det, börja tävla mot de allra bästa i sporten och mina egna förebilder. Kanske blir det tävlingslicens nästa år, kanske inte. Men massa massa cykling blir det oavsett i vilken form och nivå det blir.

Jag är hooked. 

[SEPTEMBER]
Träningstid (cykel): 16h
Distans: 270 km
Lopp: Hammarby Hill, 40 km (2:a motion)
Höjdmeter: 3100h

Härmed signerar jag av den här säsongen som Cyklotekets Proffsmotionär och vill tacka alla inblandade! 

Cykloteket såklart, med Lasse och Martin i spetsen. Aktivitus, Trek, Pearl Izumi, Garmin, Lazer Helmet, Oakley, She Rides. Mina fina frekventa cykelvänner Malin, Karin och Magnus plus alla andra härliga personer nya som gamla, som jag träffat och fått uppleva roliga cykelturer och tävlingar med. Mitt lag Fortsätt Adventure Team som nu ska får möjighet att bedöma min förbättrade cykelkapacitet inom kort. Och tack till mig själv. Som vågade ta chansen. En fantastisk cykelsäsong!  

Vi ses i spåret! 

/Caroline

@carrolainen