CYKELVASAN - Grande Finale!

CYKELVASAN - Grande Finale!

Kunde Cykelvasan verkligen bli ett sånt där lopp man drömmer om på förhand? En sån där dag där allt stämde och man inte har något att skylla på, klaga på, eller skulle kunna gjort bättre? När temperaturen var perfekt, packningen intakt, och punkan höll sig undan? Svar: JA!  (spoiler alert, ja vet..sorry) 

För det första var loppet i sig en positiv överraskning. Inte trodde jag att jag skulle njuta av ett platt otekniskt och (befarat) händelsefattigt grusvägslopp. Men det här är ju nån härlig hybrid av ett fartfyllt landsvägslopp som förenar härlig skog och fart i någon slags egen mountainbikegren där ”alla” är och kan vara med helt på sin egna nivå och kapacitet.  Dvs. 13 000 motionärer, varav ca 1500 kvinnor med ett extra starkt startfällt i år med 100 damer i elitklassen. Jag hade via Lida Loop lyckats seeda mig till startgrupp 12 av 62 i motionsklassen, en startgrupp som liksom de framvarande motions-startgrupperna mest bestod av män... Elitklasserna körde separat start tidigare. 

Efter två veckors uppladdning som bestått av halsont till och från och som även på tävlingsdagen hade vägrat ge med sig så var jag inte helt säker på kapacitet och hur det skulle påverka, men utan symtom eller funktionsnedsättning i övrigt mer än liten irriterande känsla vid sväljning, så hade jag bestämt mig för att inte det låta mig hindras av det. Enligt min statistiska analys skulle alltså en tid på mellan 3:38-3:50 vara rimligt med tanke på mina tider på Lidingö MTB och Lida Loop. Vad jag inte riktigt tagit med i beräkningen här är min egna utveckling från alla cykelträningstimmar som lagts ner, så det ska visa sig att det kanske var en lite försiktigt målsättning trots allt…

Live från startgrupp 12. Lätt taggad. 

Hålltider och kanske lite hög puls... 

På ramen hade jag skrivit upp mellantider för sub 3:45 och 3:40 för att kunna se hur jag ligger till vid respektive kontroll. Ett tips jag fått av Gustav, pojkvän till Malin och en rutinerad cyklist som jag och min kära cykelkompis Karin körde uppladdningen med tillsammans i Sälen. Av samma kille får jag även det klassiska tipset att ligga på rulle. Det har jag generellt jättesvårt med då jag aldrig tycker det stämmer överrens med min egna fart. Antingen går det för fort eller för långsamt, men han menar på att man bör ligga och vila lite där back tills man kan haka på en ny grupp som kör om. Denna taktik skulle visa sig funka skitbra. Åtminstone fram till strax efter Mångsbodarna ungefär. Jäklar vilken fart som gick att få upp! Vid Mångsbodarna var jag nästan 4 min före 3:40-tiden jag hade skrivit upp och jag tror jag ler i stort hela vägen dit, känns som det i alla fall och jag hinner tänka flera gånger på hur mycket jag älskar att cykla. Mellan Mångsbodarna och Risberg, någonstans när känslan av cycle-high (om man kan säga så) var som störst, väcktes jag abrupt ur verkligenheten när en person står och varnar i en backe och där på marken ligger en man, omgiven av folk som håller om hans huvud och nacke. Hela klungan med cyklister saktar ner och det känns som om vi kollektivt allihop fick en wake-up call och cyklar mycket lugnt och försiktigt en bra bit efter passeringen av olyckan. Håller tummarna att allt gick bra för honom!

Strax efter vid något vackert skogsparti splittrades gruppen och jag fick börja trampa på egen hand. Trivdes ändå bra med att få göra jobbet själv och kunna mata på i mitt tempo, speciellt när känslan var att det fanns både fart och tryck i benen utan att behöva kämpa alltför hårt. Lade mig bakom någon cyklist ibland men tog mer ofta vänsterspåret och smet om. Känslan grym. Vid Evertsberg ligger jag 6 min före min uppskrivna 3:40-tid och efter lite snabba kalkyler i hjärnan räknar jag fram att Sub 3:30 borde vara möjligt.  Nytt mål i sikte och dags att sätta in spurten! Nu skulle det ju dessutom vara den ”lätta” biten kvar av banan!  Men efter Evertsberg kommer först Lundabäcksbackarna upp till Oxberg. Kan ha gått lite för hårt här för nu börjar det kännas av att man har hållit på en stund…  Passerar Oxberg enligt plan. 3 mil kvar och snart hemma! Påbörjar tanken på en ny ”spurt”, men benen är inte helt riktigt lika pigga just nu. Vid nåt tillfälle blir jag nojig och tycker däcket pyst ut luft och känns svampigt.  Blir passerad av en kille någonstans på denna sträcka som ger mig en fin kommentar om att jag ”ägde” Lundabackarna. Värmde i hjärtat.

Kämpar på och sista 20 km känns ganska tunga. Ju närmre mål jag kommer desto fler cyklister runt omkring får upp farten, och här får jag oväntad hjälp från en annan deltagare med startnr #3889 som jag tror legat bakom mig ett tag, som cyklar om och säger till mig att hänga på. Är desstuom noggrann med att titta bak för att se så jag faktiskt hänger med så jag kan ligga på hans rulle. Hur snällt??!! Det verkar som om många har haft mig som någon form av referens – en rödhårig cyklist - och den enda tjej i sikte på åtminstone mer än halva banan. I mål får jag så många ”bra kört”- kommentarer att jag blir helt överväldigad. Förutom Mr #3889 som jag tillslut korsade mållinjen ungefär samtidigt som, så vill jag ge ett speciellt tack till dig i POC tröjan och till dig med startnummer #4027 för bra pepp! Och såklart till killen jag träffade vid maten efteråt som glatt uttryckte till sin kompis ” det var hon jag pratade om – hon som var så stark i backarna!”.  Haha, underbart! TACK!! Tack för att jag fick känna mig som en Queen! Och för att ni förstärkt min känsla av att ha gjort ett pang-lopp!

Mot mål!

Lyckades med den nya målsättningen och är supernöjd med tiden 3:26:20 och en 20:e plats i motionsklass, varav 4:a av de som tillhörde samma åldersklass i W35! 

 

Stort tack till Cykelvasan för ett grymt arrangemang och ett riktigt vackert och fartfyllt lopp! 

Lite övrig fakta från loppet:

Cykel: Heldämpad Trek Top Fuel 9.7 – Hade inte velat byta den mot något annat! Skönt att kunna välja om man vill låsa den eller ha den öppen för att absorbera stötar.

Kläder: Från Pearl Izumi där jag speciellt vill nämna hängselbrallorna med en smart funktion som gör att man slipper kränga av sig hela kittet, "nature-call" som det så passande heter. Lite panik vid lång toalettkö vid start – men här kunde jag vara sjukt effektiv genom att bara dra ner byxorna bak.  

Solglasögon: Bästa bästa Oakley Flight Jacket som jag har levt i hela soliga sommaren. Gör upplevelsen och världen lite vackrare med en HD-effekt och har en vädringsfunktion vid näsan när det immar igen. Toppen!  

Skor: Shimano som går att snabbsnöra och som jag bara vid ett längre pass i början av användandet fått lite ont av mot slutet. Annars jättenöjd med dessa racer-skor! 

Energi: Hade 4 gels av olika storlekar och smaker med mig ut på banan, samt en snickers. Kände mig mätt vid start efter en stabil frukost runt kl. 6.30, men eftersom jag inte fyllde på med något i starten som gick 9.05 tog jag första redan efter ca 35 min och lyckades sen fylla på hyfsat kontinuerligt. Sista lilla gelen tog jag när det var bara var 9 km kvar. Välbehövlig för att kunna plocka fram de sista krafterna. Vatten hade jag i camelback på ryggen, ca 2 liter och en flaska sportdryck på cykeln. Stannade aldrig och testade utbudet på stationerna (tyvärr) och Snickers’ en kunde jag bara drömma om. 

Cykeldator: Garmin Edge 130 är smidig och rolig pryl som låter mig ha full koll på loppet både under och efter. Älskar att analysera! Här nedan ser ni min data och fördelningen i pulszoner. Lyckades visst komma två slag över uppmätt maxpuls, och min medelpuls låg strax under 90%. Ska bli riktigt intressant med nya tester på Aktivitus inom kort för att se hur och om mina tröskelvärden och kapacitetsnivåer har förändrats och på så sätt få saker svart på vitt hur den här utvecklingen har sett ut i siffror och grafer. 

 

 

Cykelkärlek! 

/Carro