Punkapanik, halsont och en desperat sista jakt på grusvägar (och formen)

Punkapanik, halsont och en desperat sista jakt på grusvägar...(och formen) 

Näst sista veckan innan Cykelvasan har precis passerat och även det som skulle bli formtoppningens vecka! Fick ont i halsen i tisdags och jag ser istället veckans planerade pass försvinner ett efter ett... ingen panik.  Det sägs väl ändå trots allt att träningen är gjort och man ändå inte kan göra mer nu? Även om jag känner mig nöjd med sommarens träning så är det tveksamt om man våga lita på det där.  Kontaktar coach Martin på Aktivitus som ordinerar 10h sömn om dagen och gör om mina återstående pass som kändes lite övermäktiga lite. Kan jag cykla på söndag ska jag köra 3h och inte planerade 5h i zon2 (lugnt).... Det visar sig att jag kan cykla redan på lördagen och slänger lite panikartat in ett av veckans orginalpass i form av 45/15 intervaller (=sekunder aktivtid/vila * 10st *3 set)  Ingen kraft, ingen styrka och kommer inte alls upp i puls och avbryter i förtid. Så kan det bli. Ingen panik.

På söndagens långpass fick jag med mig Karin & Magnus på en lugn tur efter jakt på så mycket grusväg som möjligt. 

First stop: Erstaviksbadet. Via väldigt fina och perfekta cykelvasa-stigar. 

Vaktar väl cyklarna så länge... ;-) (fast på riktigt blev det faktiskt sommarens 2,5:e dopp!)  

Efter ytterligare nån mil var det dags för lunch. På mysiga Notholmen. Åk dit! 

Vägen dit blev genom lite nya trevliga stigar! Karin svär dock lite över varför grönmarkerad stig inte alltid är grön. (som i lättrullat..)

Och lite fin, fin Sörmlandsled! 

Efter lunchen dividerande vi lite om fortsatt rutt och bestämmer oss för att fortsätta bortåt mot Tyresta reservatet i jakten på mer grusväg. Det visar sig dock att jag fått pyspunka på bakdäcket. Den tredje i raden senaste två veckorna!  Första gången fick jag hjälp då jag inte ens lyckades få av däcket. Andra gången lyckades jag efter mycket frustration, ilska och känsla av uppgivenhet och med ett lite skevt och vobbligt däck som följd lösa det på egen hand. Den här gången krävdes det 3 personer för att få av däcket från fälgen, hitta lilla pyshållet, laga och lyckas kränga på däcket igen. På nätta 45 min. Behöver jag säga att punkapaniken inför Cykelvasan är total?

Planerna görs om och vi bestämmer oss att ge oss tillbaks hemåt igen istället. 

De där grusvägarna lyste dock med sin frånvaro. 

Ibland älskar man äventyr. Ibland vill man bara hem och gömma sig från åska och ösregn.  

Men trots regn, lite felnavigeringar och punkastrul blev det ett mycket trevligt, minnesvärt och innehållsrikt sista långpass inför Cykelvasan. Total rulltid blev drygt 4 timmar på 67 km, långsamt, men med en puls ganska långt ifrån jämn och fin. 

Procentuellt mest tid i Zon 2 i alla fall. 

Denna vecka (och totalt!) har jag bara tre pass kvar att genomföra från Aktivitus program: 

·         1 h lugn cykling måndag,

·         1h intensiv MTB + 30 min lugnt på onsdag

·         2* 8 min tröskel + 30 min lugnt på fredag

 

Dessutom ska cykeln ska servas och mat ätas. Och just det. Sova 10h per natt också. (försöka går ju..) 

På lördag är det alltså dags och man kan bara hoppas att formen gosat till sig tills dess. Ska oavsett bli riktigt kul att få dundra fram på grus och få känna känslan att inte tekniken sätter stopp, bara låta den egna kapaciteten i ben, lungor, hjärta och hjärna avgöra saken. Och verkligen, verkligen be till gud att inte punka-djävulen hoppar in och förstör loppet. Håll tummarna. Mitt mål hittar du för övrigt i det här inlägget: 

5 days and counting!