Svett och etikett – eller…?

Svett och etikett – eller…?

Oskrivna regler, regler som är bra och regler som inte ens är regler.

Cykelvärlden är en fantastisk värld, fast den är fylld med… tokerier.

Dessutom får ni ett husmorstips som är hur bra som helst.

Jag älskar cyklar. Jag skulle kunna köpa cyklar för hela lönen och liksom bara titta på dem. Det är mindre jobbigt än att cykla på dem. Som tur är så lyckas jag hålla mitt cykelmissbruk på tittstadiet, så nu har jag bara tre cyklar, frun har bara tre också, och barnen har… typ tre cyklar var. Såatte… Till mitt försvar ska jag säga att jag är en utomordentlig Blocket-fyndare. Bara min Trek Top Fuel 9.7 SL är dyr på riktigt av familjens 15 cyklar, och den är ju inte ens min. De andra cyklarna är superfynd. Fram tills jag blev sån här proffsmotionär så tittade jag dock mest på cyklarna. Nu cyklar jag. Och då får man lära sig saker. Ofta via internet. Det är en bra grej med internet, att det lär ut saker. En dålig sak med internet är att alla regler som jag inte vill lära mig om lärs ut ändå. Och dessutom med kraft och starka ord.

Jag har fått lära mig att jag hade fel cykelhandskar till ”friåkningsdressen” från Pearl Izumi. Det var min kompis, vi kan kalla honom Erik eftersom han heter det, som lärde mig det – via internet. Fluffiga shorts= vantar med fingrar. Viktigt. Tajts= vantar utan fingrar. Jag som trodde att det var ”Varmt= utan fingrar” och ”Kallt= med fingrar”. Tänk så fel jag hade, och vilken tur att det inte finns nåt kommentarsfält till den här bloggen så jag kan skriva precis som jag vill och bara få skäll av mina polare på facebook.

En annan regel som är skoj är det här med färgmatchningen. Cykelkläder är i allmänhet snygga, men kläderna ska visst vara i samma färg som cykeln enligt regelboken. Och strumporna ska vara på nåt visst sätt som jag inte har lärt mig. Dumheter.

I min värld är ”håll till höger om du är långsam” en bra regel. Liksom ”ladda inte fullt över skymda krön och kurvor för då kan du krocka med tant som har liten fluffig hund i snöre som dör och det blir dålig stämning” och det gör dessutom skitaont att vurpa. Tant eller inte tant med död hund.

Det verkar också finnas en regel åtminstone här i Stockholmsregionen om att man absolut inte får se glad ut eller hälsa på andra cyklister man möter i skogen. Det kan i och för sig bero på att jag har fel färg på strumporna eller har fel tröja. Vad vet jag. Men jag vet att det kräver en större kraftansträngning att INTE hälsa. Skärpning. Mikal och jag är alltid glada när vi möter varandra i skogen. Se bild ovan. Rätt kläder har vi också. Tror jag. 

Så. Det var regeltugget, nu kan ni diskutera ämnet i grupp så går vi igenom det här tillsammans innan starten på Cykelvasan. Kom ihåg att jag har en jättestark kompis med mig. Ifall ni tänker bråka. Jag är den smala killen bredvid han som ser elak ut. Han heter Jonas. Passa er för honom.

Nu husmorstips (husfar…?): Skit i dresskoderna och löpträna i cykeltröja. Alla vet ju att cyklister är mycket smartare än löpare. Därför har cyklisterna tänkt ut att smarta små fickor på ryggen är bra. Där kan man ha sin telefon, lite pysselpåsar med energi från Enervit, snus och annat kul. Till och med vatten. Jag springer bara i cykeltröja numera, så slipper jag ha en sån där skitful discomojäng i genomskinlig plast med telefonen i på armen. Gör som jag, gör rätt.

Nästa gång handlar den här bloggen om prestationsångest. Och min vikt. Missa inte.