Se upp för Wildy på vägarna!

Se upp för Wildy på vägarna...

Vet ni vad mina cykelvänner?

 


Jag har hittat en ny vän! Min vän har fått namnet Wildy! När jag var liten brukade jag och mina kompisar alltid leka att våra cyklar var hästar och att vi var ute och red på dem. Det gjorde antagligen att jag hittade glädjen i att cykla redan som barn. Det där med glädje, det tror jag är extremt viktigt. Utan den är det svårt att verkligen ta sig ut!

 


Känslan att känna vinden i ansiktet och hur man får ta i är någonting som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Jag heter Sara Hector och är alpinist. Ja, inte en sån som klättrar i bergen utan en sådan som åker fort ner för dem, på skidor. Jag började åka skidor när jag var omkring 3 år gammal och har älskat det ända sen dess. Just nu tävlar jag i världscupen och slutade senast på OS 10. Inte riktigt mitt mål, men det är bara att ta nya tag. Jag älskar skidåkning och är otroligt glad och tacksam att jag får göra så roliga saker som jag gör. Mitt liv kretsar i mångt och mycket kring hur jag kan plocka sekunder eller kanske snarare hundradelar i en bana. En del utav det handlar om att vara fysiskt förbered, det är där cykling kommer in i mitt liv nu.

 


Min cyklingshistoria började nästan lite småtragiskt. Jag blev introducerad med slalomklubben till MTB- cykling. Jag ramlade ofta, gjorde illa mig, var rädd och blev alltid lämnad ensam. Gruset brukade alltid sladda under hjulen och jag var allt annat än duktig. För en riktigt tävlingsdjävul som jag är så var det svårt att acceptera och njuta utav det. Jag bestämde mig för att cykla inte var min grej.

 


Sen, för några år sedan, så blev jag introducerad till landsvägscykling. Det är inte lika tekniskt krävande och med sina snabba hastigheter fångade det mig direkt. För det kan verkligen gå fort, speciellt om man cyklar i klunga. Då måste man verkligen vara på sin vakt hela tiden.Jag trodde att det skulle vara riktigt enformigt och tråkigt. Men det är supercoolt. En stor anledning till att jag började cykla är att det är riktigt bra träning, men även att jag gjorde illa mina knän. Jag kan däremot avslöja att det är lite som skidåkning, fast kanske ännu värre. Det är verkligen en riktigt materialsport. Har man en dålig cykel så blir det mycket tråkigare. Nu behöver inte landsvägscykeln eller MTB för den sakens skull vara megabra, det finns ju brutalt sjukt dyra cyklar. Men ändå bra.

 


Jag har i alla fall just i år köpt min första egna cykel, som då har fått namnet Wildy. Jag har tidigare lånat en kompis, men insåg att det är bra att ha en min storlek. Så det är sjukt roligt och jag är otroligt nöjd. Jag har gjort en bikefit på cykloteket och allt känns som att det sitter magiskt bra nu! Så stay tuned för att höra mer om mina cykeläventyr…

 


Bästa hälsningar,

SlalomSara