ZUMBA QUEENS ON TOUR

ZUMBA QUEENS ON TOUR

Jag är inte bara cykelpendlare. Jag är zumba queen också. Och jag tycker faktiskt att det är en lite sexigare titel: ZUMBA QUEEN. Jämfört med pendlare. Därför kändes det helrätt att börja titulera mig detta. Eller, åtminstone kändes det så förra helgen, efter ett par heta zumbapass i Spanien (och ett par glas cava). Det är fullt möjligt att det var cavan som gav mig hybris. Jag hade ju inte ens dansat zumba på ett helt år.

Närmare bestämt inte sen jag var i Spanien på Zumba-resa förra gången. Redan då fick jag hybris. Det går nämligen inte att köra fullt-ös-zumba-pass med en sal full av euforiska svettiga kvinnor som bara jublar utan att få hybris. Resan är ett magiskt event! I år var vi uppåt 90 zumbagalna kvinnor (merparten från Glada Hudik där "De RIKTIGA Zumba Queensen" håller till på Zumba Passion. (jag är så tackam att jag lyckats mygla mig in på den här grejen trots att jag bor i fel stad..)

Varje morgon startade med ett styrkepass på stranden i soluppgången - LYCKA! Min förslappade röv var dock något mindre lycklig med upplägget. Jag har väl berättat om min förslappade sätesmuskel? Nähä? Ja den är fan värd ett eget inlägg - det kommer, jag lovar. Hur kan  man ens få en förslappad sätesmuskel? Eller, den korrekta termen som kiropraktorn använde var "fullständigt utslagen". Nu fick i alla fall den förslappade muskeln jobba järnet, min kiropraktor kommer bli stolt över mig. Sällan har jag gjort så hård rehab.

Sen väntade världens bästa hotellfrukost, komplett med grönsakswok och färska meloner och nybakta croissants och färskpressad apelsinjuice och you name it. Om det fanns cava? POR SUPOESTO! Tre sorter!

Frukost i solen och massa träning med skönaste människorna, livet blir knappast bättre än så... Särskilt inte när man efter frullen får njuta av typ det roligaste man kan göra: Dansa zumba med Zumba Passion-gänget... sedan njöt jag av streching och yoga på vår grymma balkong innan jag mötte upp gänget på stranden för strandhäng (och en och annan schlagerdänga i småberusad allsångsversion...)

 

Jag hade bästa sällskapet också... Petra, en BFF sen typ 37 år tillbaka, och en Bonus-BFF, Karin (fast jag har döpt henne till Cookie). Såna där människor som man bara kan vara med. Hur länge som helst. Såna där människor man aldrig behöver göra sig till för, såna där människor som man kan vara ifrån i månader och ändå plockar man bara med lätthet upp samtalet och babblar på idagar utan stopp när man väl ses igen.  Såna där människor som bara är KÄRLEK och får en att må så bra!

Jag fick fem riktiga Halleluja-moment-fast-dagar med alla sköna Zumba Queens – däribland Vivi som jag utnämnt till min "Gammelmoster" och i år fick jag även en "mormor Ingrid" på köpet. Hon har kört Zumbaresor i 7 år nu - RESPEKT säger jag. Människor som jag aldrig annars skulle få förmånen att möta - unga som gamla - fick jag nu förmånen att skåla och dansa med i fem dagar. Lyllos mig!

(OK nu har jag laddat upp den där jävla bilden trettio gånger och den hamnar upp och ner VARJE GÅNG hur jag än sparar den åt olika håll och kanter, så vill ni se oss från rätt håll får ni faktiskt vända på datorn...)

Där tappade jag väl möjligtvis min Halleluja-stämning något. Vilket jag även gjorde redan innan avresa... jag är nämligen typ VÄRLDENS SÄMSTA PACKARE. På riktigt. Jag reser en del, men jag lär mig aldrig. Lyckas aldrig vässa mina skills hur många pack-hacks-klipp jag än kollar på youtube. Snarare blir jag lite sämre varje gång jag ska till Arlanda. Tänker att det är lika bra att jag bjuder på en liten summering av  timmarna innan avgång:

 

SOFIAS SISTA TIMMAR (INNAN BOARDING):


- ligger utslagen sjuk hela dagen innan resan. Hals- och huvudont. Snor var inblandat. Och lyckades inte bocka av något på min långa att-göra-innan-avresa-lista.

Inser  att jag tappat bort nyckeln till förrådet där resväskorna var inlåsta men får hjälp att fixa det.


- packar som vilde - en mycket ostrukturerad sådan – till 02 på natten... dottern försöker styra upp ”Mamma det är FEM dagar bara”. När hon somnat trycker jag ner allt hon tagit ur i väskan igen.
Fortsätter packa 07. Försöker febrilt torka nytvättade kläder på handduksvörmaren.


- Väskhelvetet (strl XXL) går naturligtvis nte att stänga. Och den väger  23 kg. Behöver jag ens nämna att max tillåten vikt är 20 kilo?


- Panikkastar ut lite random saker. Som ett par träningstight som väger ca 65 gram.


- Det är morgon. Jag fortsätter att TILLFÖRA snarare än TA BORT saker ur väskan.Taxin kommer...

-  Lyfter upp väskan för att gå ut och möta taxin (och se lite sådär samlad och resvan och skön ut) då SPRICKER JEANSEN.


- Byter byxa snabbare än Clark Kent.


- Får vända taxin för att hämta högtalare (ja, viktigt, vi kanske får feeling och vill dansa på rummet?)


- Sist till ARN som väntat. Var sen även med mina mått mätt.


-  Försökte smyga in in väska via bagdrop. Då gick dessvärre nåt larm igång och en sjukt sur Norwegiantant dök upp.

- Sade jag att hon var sur? Får inte checka in min MegaVäska pga övervikt..


- Står plötsligt med panik hos snubben i Specialbagage och packar om och klär på mig kjol över jeans, två jackor, solhatt, stuvar kläder i ärmarna på jackan. Und so weiter.😱


- Funderar på varför jag valde att packa 14 toppar för 5 dagar, 3 avokados (wtf?) té & kaffe (!) och två locktänger (när jag aldrig fixar håret ändå). Nämner inte ens alla de böcker jag optimistiskt tror att jag ska hinna läsa...


- Funderar på varför jag trots 3 kg övervikt inte fått med mig varken bikini eller solkräm. Men dunjacka? Till Spanien?


- Funderar på varför jag reser med barntandborste och bamsetandkräm, känns ovärdigt på nåt vis.


- Hinner sätta mig på planet innan jag spiller ut kaffet över mig. 67-kronorskaffet alltså. Torkar med 45-kronorsvattnet (som hittat)

HUR SOM HELST: Jag kom iväg. Jag fick med allt bagage. Jag fick dansa skiten ur mig varje dag. Och jag kände mig som en fucking Zumba Queen!

Ok... här är de RIKTIGA Zumba Queens Helena och Anna (och även en Zumba King på köpet)!