Distansläger på hemmaplan

2020-07-19

Hemmaläger

Även om vissa landsgränser har börjat öppna och det går att resa iväg med sin cykel utomlands så känns det liksom inte riktigt helt rätt. Det går minst lika bra att göra ett distansläger på hemmaplan, framför allt när den svenska sommaren visar sig från sin bästa sida.

Dessutom kan man nu när det inte är lika många som är bortresta på olika semestrar, tävlingar och läger utnyttja läget och samla sig på hemmaplan och cykla ihop precis här. Billigt, enkelt och bra och säkert.

I veckan som gått har jag haft den tyngsta träningsveckan mängdmässigt sedan dödslägret i januari och skulle cykla 5h om dagen måndag till lördag. Lyckligtvis har jag vänner som också tyckte det var en bra idé att cykla många timmar denna vecka. Med Alex här uppe hos mig i Stockholm hela veckan blev det riktig lägerstämning med träna, äta sova, repeat. Samt andra bonusar med hemmaplan så som kajakutflykt och tacokväll med andra vänner i stan och inte att förglömma sitt eget hem och kök, något man ofta kan sakna när man hyrt en billig halvsunkig lägenhet på okänd sol-ort…
 
Eftersom Alex kom mitt på dagen i måndags och vi hade lite cykelfix att göra sen så brände jag av mina 5h med start kl. 05.00 på morgonen. Galet tidigt men åh så fint! Jag passade på att rulla norrut eftersom stan är så mysigt lugn så pass tidigt och jag sällan orkar trassla mig ut på den sidan för mina distanspass annars. Benen kändes ändå rätt pigga och det var så fint att få vakna i takt med djuren på åkrar, fält och i skogen, jag såg till och med en räv bortåt Skålhamravägen.

sara penton hemmaläger
hemmaläger distans sara penton
alternativ träning sara penton

Veckan har sedan rullat på fint med att visa Alex mina guldkorn runt Stockholm, minst en glass om dagen och även som sagt en tur i varsin kajak. Maxat veckan men utan stress, den här stan är verkligen en sommarstad och timmarna i sadeln har rullat på oväntat bra. Från torsdag lyckades jag dessutom lura med Daniel på resterande pass och fick cykla på nya vägar för mig med, så mycket härligare och lättare med bra sällskap. Jag hade nog, eller garanterat, inte cyklat på så fort och gnetigt om jag hade varit själv. Man tenderar ju att känna efter mycket mer när man är själv och det finns ingen som driver på och inspirerar till skyltspurter etc. Så ta det som ett tips om det någon gång känns lite omotiverat att ta er ut, stäm träff med en vän eller flera så kommer det bli garanterat skojigare.

Jag kände mig rätt krispig redan när vi började cykla i fredags och sista dagen igår hade jag inte direkt mer pang-pang i benen men på något märkligt sätt så går det liksom ändå. Okej jag kanske inte klippte de korta backarna utan att syran knackade på i låren men det gick att gneta på rätt bra sista timmen i alla fall.  

Det är nästintill omöjligt att hämta hem det man gör av med och den tröttheten som sätter sig i musklerna under en sån här vecka men om man sköter intaget under och mellan passen så får man en rätt trevlig upplevelse trots stadigt sinande depåer, och inte minst orkar man vara pigg i huvudet vilket underlättar motivationen i muskelarbetet. En sån här vecka var ett av målen att komma hem och inte känna sig helt paniktom och apatisk, så att jag skulle orka cykla 5h dagen efter igen. Och dagen efter det, och dagen efter det. Lyckades ganska bra, stoppade goda saker i bakfickorna och bl.a. en hel del glass längs vägen slank också ner. Härligt mör i kroppen efter långa dagar i sadeln men på ett skönt sätt.

Idag tog jag en rätt styltig morgonjogg och efterföljande dopp i sjön innan frukost, riktigt härlig start på en återhämtningsdag! I morgon blir det helvila med ett besök hos naprapaten, sen är jag redo för nästa veckas utmaningar!

Mer i Cyklopedin