Tour de France - lite historia

Första gången Frankrike Runt kördes var 1903 då journalisten Géo Lefévre, på tidningen L’Auto, övertalade sin chef Henri Desrange att de borde arrangera ett etapplopp på cykel runt Frankrike; Tour de France. Ett lopp som numera tillhör världens största idrottsevent.

Till en början var planen att köra tävlingen mellan 31 maj och 5 juli men det var något som inte direkt lockade cyklister att anmäla sig. Endast 15 cyklister anmälde sig, varpå man kortade ned loppet och sköt upp starten till 1 juli samt höjde prissumman till 20 000 franc.

Efter sex etapper, varav den längsta var 471 km; Nantes – Paris, blev vinnaren Maurice Garin. Sammanlagt var det 60 man som startade varav endast 21 kom i mål.
I modern tid har tävlingen vuxit till att bli ett av världens största årliga idrottsevent och loppet lockar miljonpublik – Live!

Gult tidningspapper

1919 kom man på den smarta idén att låta tävlingens ledare iklä sig den gula ledartröjan – samma färg som pappret tidningen L’Auto trycktes på. Förste cyklist att iklä sig gult blev Eugène Christophe som fick sin tröja i Grenoble.

1930...

...kördes tävlingen som lagtävling för nationslag. Franska lagets André Leducq vann sammanlagt medan Charles Pélissier knep åtta etapper. Detta var även året som publicitetskaravanen gjorde entré. Idag består Tour de France av närmare 300 bilar som passerar publiken timmarna innan det är dags för cyklisternas antågande.

1947...

...var Touren tillbaka efter sju års frånvaro pga. Andra Världskriget. Loppet blev en nationell symbol och passande nog var det fransosen Jean Robic som vann det 464 mil långa loppet.


1952...

...var det dags för första målgången på en bergstopp. Italienska legenden Fausto Coppi var först uppför alla tre bergen; Alpe d'Huez, Sestrières och Puy-de-Dôme och vann även sin andra tävling.


1964...

...lyckades Jacques Anquetil vinna för femte gången. Tidigare hade belgaren Thys och fransosen Bobet tre segrar vardera.

1969...

...var man åter tillbaka med sponsrade proffslag istället för nationslag som sedan dess har varit melodin. Vann gjorde Eddy Merckx som körde loppets 22 etapper och totalt 411,7 mil med ett snitt av 35,409 km/t. Att jämföra med dagens snitt en bit över 41 km/t!?
För sin seger fick Eddy 20 000 franc och den totala prissumman var 600 000 franc.


1974...

...tog Eddy Merckx, även känd som ”Kannibalen” sin femte seger i Tour de France. Samtidigt satte han ett rekord i antal dagar i den gula ledartröjan; 96 dagar samt för etappvinster; 34 stycken. Eddy Merckx är även den enda cyklist som vunnit alla de olika klassifikationerna i Frankrike Runt, bergströjan, poängtröjan, etc…
Nu hade prissumman stigit till 30 00 franc.

1975...

...gick man i mål på Champs Elysées för första gången och här var det Walter Godefroot som vann. Sammanlagt vann fransosen Bernard Thevenet. Noteras kan att Eddy Merckx var tvåa; endast 2.47 minuter bakom Thevenet.


1976...

...tog loppets evige tvåa; numera nationalidol i Frankrike; Raymond ”Poupo” Poulidor, sin åttonde pallplats. Han var 40 år fyllda. Noteras kan att han aldrig körde i den gula ledartröjan – så nära men ändå så långt borta.

1985...

...blev Bernard Hinault medlem i den exklusiva klubben som har fem segrar var i Tour de France. Det är även den senaste gången som en fransman vunnit loppet. Totalt var loppet 410,0 mil långt som avverkades under 22 etapper. Snittfarten hade ökat till 36,23 km/t. Prissumman för segern var 120 000 franc och totalt så delades 3 003 050 franc ut till cyklisterna att dela på. Tradition är att segraren delar ut de inkörda prispengarna till alla i laget utan att ta något själv och då ingår även massörer och chaufförer.


1987...

...två år före ”murens” fall i Berlin startade Frankrike runt i Berlin. Loppet har ofta på senare år startat utanför Frankrikes gränser; t.ex 2014 i Leeds/England.

1989...

...kom den tajtaste segermarginalen någonsin då Greg LeMond gick om totalledaren Laurent Fignon på sista tempoetappen med mål i Paris. Inför sista etappen ledde Fignon med 50 sekunder och när fransosen kvällen innan sista etappen gratulerad LeMond till en ”bra fajt” så tänkte amerikanen:
- Det är inte över än, vänta och se…
Resten är historia då LeMond med hjälp av ett tempostyre från Scott vann etappen med 58 sekunder och Tour de France med åtta (8) sekunder.
Och detta efter 328,5 mils tävlande. Snittfarten stiger igen; denna gång till 37,487 km/t. Prissumman som LeMond vann för förstaplatsen var denna gång 1,5 miljoner franc. Totalt skeppades drygt 8,1 miljoner franc ut till cyklisterna. Nu började slitet löna sig.

1992...

...blev Frankrike Runt nästan Europa runt. Efter starten i Holländska Maastricht gästades alla grannländer; Spanien, Belgien, Holland, Tyskland, Luxemburg och Italien.
Vann gjorde spanjoren Miguel Indurain före italienarna Claudio Chiapucci och Gianni Bugno.
Indurain, som aldrig gillade att cykla ”in the rain” (i regn) vann 2 miljoner franc. Snittfarten började nu bli imponerande hög med tanke på alla bergs som skulle betvingas; 39,5 km/t.


1995...

...blev Miguel Indurain den förste att vinna fem tävlingar på raken. När han året efter siktade på att bli historisk med sex segrar så fick han symtomatiskt nog ge sig på etappen som hade mål i hans egen hemstad; Pamplona, dit Bjarne Riis kom först.

2001...

...blev den tyska spurtkanonen Erik Zabel rekordhållare I antal gröna tröjor, d.v.s. poängtröjan, med sin sjätte gröna titel. Sammanlagt blev en annan tysk; Jan Ullrich tvåa eftersom Lance Armstrong sedermera ströks som vinnare. Snittet var nu över 40 km/t medan etapperna var 20 och sträckan var 345,8 mil.

2003...

...var det hundra år sedan första loppet och givetvis startade man tävlingen på samma plats som för 100 år sedan; i Montgeron. Tvåa blev Jan Ullrich eftersom segraren Lance Armstrong några år efter loppet erkände doping och således fråntogs sina totalt sju segrar.
Snittfarten uppges till 40,94 km/t men om den gäller Ullrich på andra plats eller den numera icke existerande segraren vet vi inte.
Totalt kördes 20 etapper och sträckan var 342,7 mil.

2004...

...blev Richard Virenque, den franska svärmorsdrömmen, förste man att erövra sju prickiga bergströjor. Spanjoren Federico Bahamontes hade sex.
Noteras kan att Armstrong, Leipheimer, Van de Velde och Hincapie diskades för doping i efterhand vilket ger en viss sordin på stämningen dessa år.

2006...

...var året då Floyd Landis gav testosteronet ett ansikte men sedermera blev han av med segern i Tour de France p.g.a. doping. Oscar Pereiro tilldelades vinsten.

2008...

...vann Carlos Sastre ett lopp där snittfarten sjönk något jämfört med året före.
Podiekamrater blev Cadel Evans och Bernhard Kohl. 355,9 mil kördes under 21 etapper.

2009...

...blev året för Armstrongs comeback och han blev trea innan han ströks från även denna resultatlista. Hans sju tidigare segrar annullerades även de. Vilket gör Tour de France till en tävling som körts 100 gånger men vid sju tillfällen saknar vinnare!
Vann gjorde Alberto Contador före Andy Schleck på andra plats med tredjeplatsen vakant p.g.a. Lance Armstrong.

2010...

...lyckades Andy Schleck ta sig upp högst på prispallen som detta år var Komplett; tvåa Dennis Menchov och trea Samuel Sanchez.

2011...

...vann före detta MTB-åkaren Cadel Evans som var före båda bröderna Schleck; Andy och Frank. Snittfarten under 40 km/t = 39,78 km/t över 363 mil.

2012...

...började Team Sky dominera i och med Sir Bradley Wiggins seger. Den f.d. banåkaren bantade ned sig tio kilo jämfört med velodromdagarna och vann ett kontrollerat race som lika väl kunde ha vunnits av lagkamraten, tillika loppets tvåa; Christopher Froome. Trea blev Vincenzo Nibali.

2013...

...var året då tvåan året innan; Chris Froome, klev högst upp på pallen i Paris då Wiggins långt innan start vek ned sig mentalt och inte kom till start. Tvåa blev Nairo Quintana medan Joaquin Rodriguez Rojas var trea. Totalt 340,35 mil över 21 etapper. 2013 kördes även den 100:e upplagan av Tour de France.

2014...

Vincenzo Nibali

2015...

Chris Froome

 

2016...

Chris Froome

2017...

Chris Froome

2018...

Geraint Thomas

2019...

Egan Bernal

2020...

Tadej Pogačar

 

Fem segrar

Fyra cyklister har vunnit fem gånger:
Jacques Anquetil (Frankrike), 1957, 1961, 1962, 1963 och 1964.
Eddy Merckx (Belgien), 1969, 1970, 1971, 1972 och 1974.
Bernard Hinault (Frankrike), 1978, 1979, 1981, 1982 och 1985.
Miguel Indurain (Spanien), 1991, 1992, 1993, 1994 och 1995 (den första att vinna fem år i rad).

Chris Froome har fyra segrar. 2013, 2015, 2016 och 2017.

Tre cyklister har vunnit tre gånger:
Philippe Thys (Belgien), 1913, 1914, och 1920.
Louison Bobet (Frankrike), 1953, 1954, och 1955.
Greg LeMond (USA), 1986, 1989, och 1990.

Svenskar i Frankrike Runt

Totalt har endast 13 svenskar kört Frankrike Runt (fram t.o.m. 2015 då artikeln skrevs). Första gången en svensk deltog var 1960 – Göran ”Ökenkungen” Karlsson.
Magnus Bäckstedt har enda etappsegern; 1998, medan Gösta Pettersson tog en tredje plats sammanlagt 1970.
Sven-Åke Nilsson har genomfört flest lopp – fem stycken.
Magnus Bäckstedt har startat flest gånger, sju, men endast gått i mål vid två tillfällen.

Magnus Bäckstedt: 1998 (70), 1999 (-), 2000 (123), 2004 (-), 2005 (-), 2006 (-), 2008 (-)
Tomas Fåglum (f. Pettersson): 1970 (36), 1971 (-)
Bernt Johansson: 1979 (-)
Göran Karlsson: 1960 (-)
Fredrik Kessiakoff: 2012 (40), 2013 (-)
Michel Lafis: 2000 (78)
Gustav Larsson: 2006 (103), 2009 (50), 2012 (-)
Marcus Ljungqvist: 1999 (131) 2004 (132), 2005 (125)
Thomas Löfkvist: 2005 (61), 2006 (62), 2007 (64), 2008 (41), 2010 (16)
Glenn Magnusson: 2000 (91)
Sven-Åke Nilsson: 1978 (11), 1979 (12), 1980 (7), 1981 (8), 1982 (14)
Gösta Pettersson: 1970 (3), 1971 (-)
Martin Rittsel: 2000 (108)

Avslutande kommentar

1904 blev vinnaren Maurice Garin diskad då det uppdagades att han åkt tåg delar av sträckan.

1996 står Bjarne Riis som segrare men arrangören vill stryka honom efter han erkänt att han dopat sig för att vinna. UCI har inte tillåtet detta då man tycker att det har passerat för lång tid mellan hans erkännande och “brottet”. Jan Ullrich är alltså segrare enligt arrangörerna men Riis enligt UCI , Internationella Cykelförbundet.

1999-2005: Lance Armstrong vann men som de flesta vet; erkände doping och blev av med alla sju titlarna.

2006 var det Floyd Landis som vann men även han diskades för doping. Tvåan Oscar Pereiro fick segern.

2010 var det dags igen: Alberto Contador vann men blev efter en lång dopningsundersökning struken som segrare. Tvåan Andy Schleck fick segern.

Således; om arrangören får som de vill, saknar Tour de France segrare i åtta av de genomförda loppen. Vid inte mindre än tio tillfällen har vinnaren ertappats eller erkänt doping.

Mer i Cyklopedin