Kaffehistoria

Som cykel- och kaffeälskare vill jag gärna att fler ska upptäcka kaffets rika potential. Kaffe och fika är en betydelsefull del av vår vardag oavsett om det är på arbetsplatsen, med vännerna eller med familjen.

Kaffeskolan del 1 - Kaffehistoria

För mig handlar kaffe om livskvalitet och att ta till vara på tillvaron, att unna mig små stunder av avkoppling och positiva känslor i en krävande vardag.  

Text och research: Kalle Lööw, Cykelcafé Le Mond

KAFFE  

Jag, som cykel- och kaffeälskare, vill gärna att fler ska upptäcka kaffets rika potential. Kaffe och fika är en betydelsefull del av vår vardag oavsett om det är på arbetsplatsen, med vännerna eller med familjen. För mig handlar kaffe om livskvalitet och att ta till vara på tillvaron, att unna mig små stunder av avkoppling och positiva känslor i en krävande vardag.  

Min tolkning av vardagslyx är en belöning som ingår i min vanliga vardag. Jag kan inte köpa en ny cykel varje dag, jag kan inte äta ute varje kväll och jag kan inte resa bort varje helg. En kopp kaffe kan jag njuta av flera gånger per dag och det kostar inte särskilt mycket. Jag kan också dricka kaffe med gott samvete, kaffe behöver inte vara onyttigt och kaffe kan vara producerat under schyssta förhållanden. Kaffe kan vara en smakupplevelse lik den man får av ett fint vin eller en god måltid. Kaffe är inte bara något man dricker för att hålla sig vaken. Med andra ord, livet är för kort för att fika på en bensinmack. 

Jag är mycket glad att jag här får tillfälle att uttrycka den kunskap och passion som jag själv besitter. Förhoppningsvis kan fler bli intresserade, välja bra kaffe framför dåligt och inom en snar framtid har vi en kaffescen i Sverige som är av världsklass, där njutning går före nytta och där människor tillåter sig själva stunder av avkoppling och livskvalitet mitt i vardagen.  

Mina kunskaper och erfarenheter om kaffe kommer dels ifrån att jag varit caféägare i drygt fyra år och dels från teoretiska studier. Innan vi skulle öppna Cykelcafé Le Mond visste jag inte att det fanns något som hette specialkaffe, jag tyckte också att kaffemaskinen på kontoret var good enough. Fyra år med Le Mond har lärt mig det praktiska hantverket hyfsat men i höstas kände att det ändå inte var tillräckligt, att jag saknade teoretisk kunskap om kaffet i sig och branschen i stort. Därför anmälde jag mig och genomförde en Master Barista Course på The Espresso School i Melbourne.  

Det finns många ”skolor” inom kaffe och jag kommer här att uttrycka min egen syn och tolkning av fakta. Detta är på något sätt ingen fullständig beskrivning, men en möjlighet till fördjupning bortom den normala allmänbildningen och förhoppningsvis en källa till nyfikenhet. Vissa ämnen beskriver jag översiktligt och ibland nördar jag in lite mer, gärna när det har med cykel att göra. Strukturen och innehållet är inte färdigskrivet, jag tar därför tacksamt emot frågor och funderingar som jag kan väva in i texten framöver. Jag har delat upp ”skolan” i nio delar och jag börjar från början med kaffets historia. 

DEL 1. KAFFEHISTORIA 

Var och exakt när kaffe dracks för första gången är inte helt klarlagt men de flesta källor pekar mot att det var någonstans på det Etiopiska höglandet som en kopp kaffe serverades för första gången. Kaffe nämns i skrift för första gången på 900-talet men det kan ha varit ytterligare några hundra år tidigare som kaffet upptäcktes.  

Legenden säger att på det Etiopiska höglandet såg en bonde vid namn Kaldi hur hans getter åt av de röda kaffefrukterna, blev pigga och skuttade omkring och inte ville sova på natten. Kaldi tog sin upptäckt till lokala abboten som nyfiket blandade ihop en fruktdrink och märkte att han också blev pigg och kunde hålla sig vaken under en lång och seg bönekväll. Abboten delade sin upptäckt vidare med munkarna i klostret och sedan spred sig ryktet om fruktens uppiggande effekt över hela landet. Några hundra år senare nådde kaffet till arabiska halvön där det kultiverades och blev en handelsvara. Under 1500-talet var kaffe känt i Egypten, Syrien, Persien och Turkiet. Det var också en turk som rostade kaffe för första gången, enligt historian råkade han kasta några bönor i elden vilket ledde till att en ljuv doft spred sig. Därefter började man rosta bönorna och koka dem i vatten.  

Kaffe dracks inte bara i hemmen utan även i kaffehus som poppade upp i byar och städer runt om i österlandet. Kaffehusen utvecklade sig till att bli betydelsefulla institutioner dit man gick för att spela schack, lyssna på musik, titta på uppträdanden och få reda på senaste nytt. De tusentals pilgrimer som besökte Mecca varje år spred kännedomen om ”The Schools of the Wise” och ”the wine of Araby” vidare ut i världen.  

På 1600-talet spred sig kaffet till Europa. I Italien mötte bönorna inledningsvis misstänksamhet och motstånd och kallades ”the bitter invention of Satan”, tills påven fick smak på det svarta och gav kaffet sitt godkännande. I England dök det upp s.k. ”Penny Universitys”, alltså en plats där man kunde köpa en kopp kaffe för en penny och engagera sig i stimulerande konversationer. Kaffet började ersätta det man tidigare drack till frukost, öl och vin, och kaffedrickarna kunde inleda sina dagar pigga och alerta. Kaffehusen utvecklades till att bli mycket inflytelserika, bl.a. har ”The London Stock Exchange” sitt ursprung i ett av Londons alla kaffehus.

KAFFEHUS

Kaffet spred sig även till Nordamerika men amerikanarna förblev ett tedrickande land, åtminstone fram till The Boston Tea Party 1773.  

När det gäller central- och sydamerika säger legenden att en ung fransk marinofficer (Gabriel de Clieu) tog med sig en fröplanta över atlanten och trots ruskigt väder och piratattacker lyckades han komma fram till Martinique med plantan i gott skick. Plantan slog inte bara rot utan ynglade av sig i ytterligare 18 miljoner plantor de kommande 50 åren i Karibien, central- och sydamerika.   

Och Sverige då. 1685 landade ett halvt kilo kaffe i Göteborg och från 1687 kunde man köpa kaffe som medicin på apoteken. Kaffet var mycket dyrt och dracks mestadels av förmögna män. Det var Karl XII som i början av 1700-talet som fick fart på kaffehandeln genom sina resor till Turkiet. Försäljningen ökade och upplevdes störande för den övriga handeln, vilket ledde till att kaffe förbjöds vid fem olika perioder, mellan 1756 och 1822. Under den sista förbudsperioden uppstod ”kaffegillet” vilket var när folk smög ut i skogen för att pimpla sitt kaffe.  

Bild: Engelskt kaffehus någon gång på 1700-talet.

Källor bl.a. National Coffee Association USA, Arvid Nordquist och Wikipedia. 

Läs Kaffeskolan del 2