Störande element i cykeltrafiken

Rickard raljerar om störande element

Missköter du dig där ute på cykelbanorna? Låt då Rickard få läsa lusen av dig och samtidigt ta del av hans hemmasnickrade idéer om vett & etikett.

Rödljuskörare. Personer som kör mot rött i tättbefolkat område med vittnen som ser detta. Mest för att det ser så illa ut. Att däremot köra mot rött mitt i natten i korsningen Fridhemsgatan/Fleminggatan utan att någon ser detta och utan att några andra trafikanter far illa gör mig inte lika upprörd. Dubbelmoral kanske, men också ett uttryck för ett mer pragmatiskt förhållande till trafiksituationen, eftersom sensorerna på just denna platsen inte reagerar på cyklister utan bara på tyngre fordon, så ska du köra lagligt här måste du vänta på att en bil kommer, och då faller ju vissa fördelar med att cykla. Komma fram fort och enkelt tillexempel.

Att ligga på rulle, eller ta någons hjul, eller slipstreama. Välj själv vilket uttryck för detta du föredrar och känner dig bekväm med. Och här har jag själv lite svårt att vara riktigt ”true” med hur jag resonerar, eftersom jag å ena sidan är synnerligen road av att i civila kläder och på morsans gamla treväxlade Crescent försöka hänga på pendlingskittade cyklister uppför Skanstullsbron (ibland går det, ibland går det inte), samtidigt som jag kan störa mig väldigt mycket på att ha en snubbe på hjul, vars drivlina på den Nishiki han framför knakar och gnisslar på det sätt som bara en illa justerad drivlina bestående av nio olika komponenttillverkare kan låta, och vars egna beteende med ryckig cykling och oförmåga att följa trafikreglerna gör efterföljandet till ett orosmoment för den som är framför. Dock, att cykla till jobbet vid morgon- eller kvällsrusning innebär ju ofta att det blir en enda lång kö så då sitter man där på någons hjul, oavsett om man själv, eller personen framför, gillar det. Och då kommer vi in på stänkskärmar. Använd stänkskärmar. Om inte för er egen del så för dem runt omkring er, i alla fall om ni deltar i rusningstrafik. Och stänkskärmar ska vara av modellen som täcker ordentligt ner på däcket så de gör någon nytta för bakomvarande och inte bara fören själv.

Bilister som kör om cyklister med liten marginal i sidan. Jag kan ha viss förståelse för att bilister lackar ur om man tvingas ligga bakom en storklunga cyklister under flera mil samtidigt som det ligger en bred och fin cykelbana bredvid vägen som ingen använder, men så är det ju sällan. I regel finns det ju ett skäl till att cyklisten inte använder cykelbanan bredvid om den finns, och det är knappast flera mil det handlar om. Förmodligen är cykelbanan helt kass, antingen till utförandet eller hur den är underhållen. Och jag kan rekommendera den bilist som inte pallar vrida ratten så mycket att de förmår göra en säker omkörning, att själv prova att cykla på valfri landsväg av 2+1-typ. Ger visst adrenalinpåslag när lastbilarna dundrar förbi på halvmeterns avstånd. Och att du riskerar att dö om denna lastbilschaffis samtidigt lägger ett nytt ord i Wordfeud på mobilen och har lite dålig koll på medtrafikanterna, gör det inte mindre otrevligt. Och dö vill man ju i regel inte göra.

Fotgängare som skriker efter en när man använder, eller inte använder, ringklockan i samband med möten eller omkörningar på gång- och cykelvägar. Om detta nu är en sådan viktig sak för er att ni måste skrika till cyklister när detta skett, eller inte skett, kan ni inte helt enkelt trycka upp en jacka med text på som indikerar hur ni står i denna fråga om ringklockande? Detta skulle garanterat minska friktionen i trafiken och dessutom spara på era hjärtan, eller vilken kroppsdel som nu tar mest stryk av detta.

Medcyklister som inte använder belysning, eller som använder en belysning i tättbebyggt område som huvudsakligen är tänkt att användas på becksvarta etapper av Novemberkåsan. Vad som är problemmed cyklister utan belysning säger sig själv. Man ser dem inte. Man kan riskera att krocka med dem. Det kan göra ont. När jag började med MTB i slutet av åttiotalet kostade en superduperlampa 3000:- Den vägde fem gånger så mycket som dagens finlampor och gav 25% av den ljusstyrka som en lampa för 500 kronor nu ger. Men att nu kreti och pleti kan köpa en prismässigt överkomlig värstinglampa skapar å andra sidan problem. Dels för mig, som tittar på mina gamla och dyra lampor och bittert undrar vart världen är på väg, och dels för värstinglampinnehavarnas medcyklister som nu förlorar mörkerseendet vid möte med dessa.

Men syns gör de, och det är alltid något. En sak ska man dock ha klart för sig: cykeln är det klart bästa sättet att ta sig fram korta sträckor, och väldigt bra även på längre sådana, så bortse från mitt gnäll och testa att cykla till jobbet du med. Om vi nu ska vara lite huvudstadscentrerade så tycker jag att Stockholm är en bra cykelstad, som så klart kan bli ännu bättre med lite visad hänsyn, sunt förnuft och andra käcka fraser som hämtade från scoutrörelsen. Och sopsaltaren. Vilken bra grej på vintern. Ut och cykla nu.

Mer i Cyklopedin