Rätt växel

RÄTT VÄXEL

- TILL RÄTT TILLFÄLLE

Cykeln du kör kan ha många växlar. Racercyklar upp till 22 växlar. Har du köpt en hybrid eller mountainbike så kan den ha 30 stycken så den givna frågan uppstår; vilken växel ska jag välja?

Ska vi vara petiga så borde frågan lyda; ”Vilken utväxling ska jag välja?” Växeln är ju bara den mekaniska komponenten som ser till att kedjan flyttas till ett annat drev. Oftast sitter en växel framtill, som i så fall tar hand om kedjans förflyttning mellan ”klingorna” på vevarmarna, och en annan som sitter bak och tar hand om kedjans dans över kassetten. Den enkla tumregeln för att välja rätt utväxling; (i fortsättningen kommer vi ändå skriva ”välja rätt växel” eftersom det är det man säger i dagligt tal) är att den ska vara anpassad för att hålla bra snurr på benen. 
Många rekommenderar en kadens (pedalfrekvens per minut) runt 90. En siffra du som nybörjare egentligen helt kan strunta i. Är du tävlingscyklist och tänker slå något rekord eller vinna tävlingar, så är kadensen mer relevant, men med den skillnaden att den nog måste vara ytterligare högre och säkert minst 20 varv till per minut. 

En del tror att, om man ska cykla fort ska man automatiskt trampa på en tyngre växel. Eller att det per automatik går fortare om man lägger i tyngsta växeln. Riktig så enkelt är det inte. Förutsättningen är ju att man orkar dra runt pedalerna i förhållande till motstånd och hur kuperad terrängen är. Ett exempel; Om du cyklar på slät väg i 30 km/h på tyngsta växeln så producerar du lika mycket kraft som om du cyklar i samma hastighet på lättaste växeln. Frågan är bara vilket som är mest skonsamt mot kroppen?
Tyngre växel innebär dock att du måste använda mer av din rena muskelkraft, vilket kommer att göra att du inte orkar i längden. En lättare växel gör att kravet på ren muskelkraft minskar, men att hjärtats förmåga att syresätta musklerna ökar. Troligtvis är en mix av de båda som är det optimala, och studier av vältränade tävlingscyklister har visat att den generellt sett optimala kadensen ligger runt 90.

Om du är nybörjare är dock denna siffra alldeles för hög. Dina muskler har inte den finmotorik som krävs för att effektivt kunna trampa så fort (men bara lugn, den kommer med träning). Här har studier visat att nybörjare väljer att ligga på runt 60 varv per minut vilket ger en lagom takt på benen till att börja med. Ju mer du cyklar sen, desto högre kadens kommer du kunna hålla på sikt. Resultat; effektiviteten ökar.

För att öka förmågan till högre kadens är det bra om du på dina cykelrundor avstår från känslan att vilja peta i en tyngre växel. Ligg istället kvar lite längre, än du först kanske känner, på den lite lättare. Givetvis är det läge för en tyngre växel när benen inte längre hänger med och du börjar trampa ”luft”. Ett enkelt sätt att veta när det är dags att lägga i en tyngre växel är när du känner att du börjar ”guppa” upp och ned på sadeln. Det är ett tydligt tecken på att växeln är för lätt.
Om vi vänder på förhållandet – när är det dags för en lättare växel? Den frågan är lite svårare att svara på. Ett sätt att avgöra det på är när överkroppen börjar ”gunga” fram och tillbaka – du har svårt att bara låta benen göra jobbet utan får ta hjälp av den övriga kroppen för att orka med. Då lägger du i en lättare växel.

Timing viktig

Många cyklister tappar farten ordentligt när de kommer till en brant backe, och detta på grund av att de växlar vid fel tidpunkt - antingen försent eller för tidigt. Ser du ett brant motlut framför dig och genast växlar ned från stora drevet fram till det lilla så kommer du att trampa luft ett tag och farten sjunker ordentligt innan växeln du lade i passar för den fart du har (får). Väntar du för länge så har befintlig växeln blivit alldeles för tung och kadensen så låg, att en smidig och snabb växling blir svår att genomföra med samma resultat; låg fart och en jobbig klättring.

Det du bör gör är att försöka tajma in växlingen till den punkt där den lättare växeln är ”lagom” för backens lutning. Är backen inte för brant så lägger du i första hand i en lättare växel med hjälp av bakväxeln. Först en, sedan en till och i värsta fall ännu en lättare. Är backen riktigt brant så väntar du något längre innan du använder framväxeln för att lägga ned kedjan på den lilla klingan. Här gäller det att vara snabb med växelspakarna, för märker du att hoppet från den stora klingan till den lilla blev för stort så måste du snabbt som ögat lägga i en tyngre växel där bak. Se även till att kadensen är tillräckligt hög så att trycket på kedjan inte omöjliggör en nedväxling. Blir du tvungen att bända dig uppför backen, kommer kedjan att ligga kvar på det stora drevet även fast du växlat ned. En enkel tumregel säger att ca tio kuggar fram är som tre där bak. Det stämmer inte i alltid men fungerar som ett enkelt rättesnöre för att veta hur stor påverkan de olika klingorna fram och bak har på cykelns utväxling.

Se dock till att du INTE närmar dig backen med kedjan på största klingan fram och största klingan bak. Att ha kedjan på dessa klingor rekommenderas inte då brytningen i sidled på kedjan blir allt för stor. Samma regel gäller även för minsta klingan fram och bak. Då är det bättre att i god tid innan backen växla ned till lilla drevet fram och sedan växla upp kedjan minst två, helst tre-fyra klingor där bak. På detta sätt kan du välja en tyngre eller lättare växel med hjälp av bakväxeln och på så sätt få jämnare steg mellan varje utväxling; ofta har kassetten bara en kugges skillnad på de mindre dreven, vilket gör att det blir lättare att hitta rätt rytm och kadens uppför backen. Är du i behov av riktigt lätt växel och använder de drev som sitter närmast ekrarna, d.v.s. de största, så brukar hoppet mellan varje drev var två, eller tre tänder.

Kör du mountainbike och en riktigt brant backe ska tacklas, så kan fel växelval göra att du får gå uppför backen. Här gäller det att veta vad som väntar runt hörnet på nästa stig. Står du upp med tryck på pedalerna och med kedjan på stora drevet fram så bör du inte använda framväxeln – trycket på kedjan blir för högt. I nödfall kan du använda bakväxeln för att peta i en lättare växel, men du bör veta att det är i de här situationerna som folk brukar köra av kedjan; fullt tryck på pedalerna och en samtidig växling.

 

Uppe på slät mark

När du närmar dig krönet av backen är det frestande att genast lägga i en tyngre växel. Undvik detta och istället öka snurret på benen innan du petar i en tyngre växel. Samma princip gäller om du snabbt ska öka farten på slätan. FÖRST ökar man farten på benen – sedan lägger man i en tyngre växel – och en tyngre – och en tyngre…
Kör man i klunga, eller växeldrar, så är ett tips att använda ungefär samma utväxling som de runt omkring – då är det enklare att hitta en bra rytm. Är klungan stor kan det dock vara skönt att peta i en lite tyngre växel när man ligger i vindskydd.
Är du ensam ute på en runda kommer du även att märka att kadensen skiljer sig markant från med- till motvind. I medvinden är det lätt att susa fram med hög fart på benen. I motvind blir lätt en mycket segare känsla och kadensen är betydligt lägre. Försök dock att hela tiden hålla bra snurr på benen även om du känner dig frestad att ”sega” dig fram på tung växel.
Kör du på dåligt underlag så brukar man rekommendera att använda en lite tyngre växel. Detta enligt principen att tyngre växel gör att du sitter med lite mindre tryck på sadeln, och därmed inte känner av det dåliga underlaget lika tydligt.

Tycker du att det är knepigt att hitta rätt växel inför en backe, så är det bara leta upp en brant backe och träna på växlingar. Det är med växling som med det mesta här i livet gäller; övning ger färdighet.

Lycka till!

 

PS! En liten förklaring:

Att lägga i en lättare växel: För framdreven är detta lika med en mindre klinga. För kassetten bak är detta lika med en större klinga.

Att lägga i en tyngre växel. För framdreven är detta lika med att lägga i en större klinga. För kassetten bak är detta lika med att lägga i en mindre klinga.