Celtman! Triathlon på skotska

Den meriterade multisportaren Johan Hasselmark gjorde triathlondebut i loppet Celtman, en kryddad ironmandistans i Skottland. Johan har med sitt lag FJS rankats som 4:e lag i världen 2012/2013 i Adventure Racing.

Celtman - en kryddad Ironmandistans!

Text: Johan Hasselmark (från 2014)
Bild: Steve Carter/Celtman & Johan Annerfelt

ETT KALLT HELVETE

FJS har haft ett långt samarbete med Cykloteket. Som multisportare är de inte främmande för nya grenar, sporter och tävlingar, men deras repertoar är oftast cykling, löpning och paddling över flera dygn non stop, långt utanför asfalterade vägar.
”Celtman blev ett delmål för mig fram till Ö till Ö”, beskriver Johan. ”Jag behövde en tävling med simning tidigt på sommaren för att tvinga mig att simträna. Celtman var en perfekt och kul tävling. Garanterat kallt i vattnet, vilket motiverade än mer att inte slarva med simträningen.”
Celtman-banan är en kryddad Ironmandistans. En inledande simning på 3,8 km i kall nordatlantisk fjord, 207 km kuperad och väderexponerad cykling på höglandet och sist men inte minst, ett avslutande bergsmarathon som bland annat går över bergsryggen Bienn Eighe. Under en vacker dag är det en tävling i paradiset. Men, eftersom antalet vackra dagar är ytterst få i Skottland så bör du förbereda dig på helvetet - ett kallt helvete. ”Det finns många och långa välordnade och tillrättalagda tävlingar, exempelvis klassikerloppen, som du kan genomföra tämligen oförbered. Men till en tävling som Celtman kan du inte komma dåligt förberedd – en bra dag kommer du inte i mål, en dålig dag - dör du.”

Celtman går i juni och är en relativt ny tävling, inspirerad av den Norska extrem tri-tävlingen Norseman. Starten på Celtman går strax utanför fiskebyn Shieldaigh på den Skotska västkusten. Tävlingsdagen är rejält lång varför starten går precis i gryningen. ”Eftersom jag inte är någon vidare bra simmare så såg jag simningen som en mjukstart där målet var att komma upp med en bra status inför den krävande cyklingen.

Jag visste att jag skulle tappa 15-20 minuter på de bästa. Simning är en otrolig tekniksport. Utan bra teknik så spelar det ingen roll hur mycket man tar i. Mitt mål var att simma så energieffektivt jag bara kunde.” Junimorgonen bjöd på 13 grader i vattnet, stark sidovind och tidvatten som motarbetade simmarna. Tävlingsledningen valde att korta simningen till 3 km. ”Ungefär halvvägs in på simsträckan kändes det som jag stod stilla. Landmärken jag siktade på kom inte närmre. När jag tittade ner i det mörka djupet svischade maneterna förbi med en otrolig fart. Det gick upp för mig att vi simmade mot tidvattnet…” Upp ur vattnet var Johan 20 minuter efter de bästa simmarna och cirka 15 minuter efter de tävlande som totalt sett skulle avgöra tävlingen. Cykelsträckan på Celtman mäter något längre än en traditionell Ironmandistans. Anledningen är enkel – Om du i princip tar höger i alla asfalterade korsningar i norra Skottland, så att du nästan kommer tillbaka till där du startade, då blir det inte mindre än 20 mil… De flesta i täten av tävlingen använde tempocyklar, men Johan valde att köra landsvägscykel med en tempobåge.

”Jag gjorde testcyklingar på sträckan Åre-Storulvån tur och retur. En 12-milssträcka med en karaktär likt tävlingsbanan. Där kunde jag konstatera att jag var marginellt snabbare med tempocykel, men jag kunde på ett helt annat sätt välja hur jag skulle använda och slita benen på landsvägscykeln. Inte helt oväntat. Merparten av cykelträningstimmarna hade jag gjort på mountainbike och landsvägscykel. Jag ville försäkra mig om att jag skulle kunna springa bra efter cyklingen, så mitt val föll på landsvägscykel med tempobågar. De flesta andra i täten kom från den traditionella Ironmancirkusen och valde helt naturligt tempocyklar.

Väl på tävlingsdagen kände jag att landsvägscykel var helt rätt för mig.”

Under dagen tilltog vinden och starka kastvindar bombade de tävlande ute på höglandet. Johan avancerade snabbt uppåt i startfältet. Daniel Hansson, Johans lagkamrat och support under tävlingen, följde utvecklingen och rapporterade tider fram till täten. Daniel såg även till att driva på Johans energi och vätskeintag, vilket är helt avgörande på långa distanser. Johan och Daniel har en gedigen erfarenhet av långa distanser och prestationstider. Adventure Races pågår i normala fall under flera dygn non stop.

”Givetvis har jag respekt för alla tävlingar och banor, men samtidigt är jag trygg med de långa distanserna. Jag vet att ju längre in på tävlingen jag kommer desto bättre blir jag jämfört med konkurrenterna.”

Johan cyklade riktigt bra och avancerade från 50:e till 5:e plats ute på cyklingen. Men med fyra mil kvar av cykelsträckan gick Johans hastighet ner. ”Ryggen strejkade. Det var mest smärta och elände. Anpassning av multisportkroppen från mountainbike till en betydligt mer aerodynamisk position hade jag bevisligen inte lyckats med.

Cyklingen hade dittills gått som på räls och jag hade snart ätit in mina 20 minuter jag gav bort på simningen. Sen gick det helt plötsligt inte enligt plan. Från att ha pressat på bra satt jag nu och var livrädd för att ländryggen skulle låsa ihop sig helt, för det var precis så det kändes. Det gällde bara att hålla ihop. Jag visste att jag hade mer än två timmar kvar i sadeln. Försökte sitta så upprätt som möjligt och gymnastiserade på cykeln regelbundet. Motvinden brallade på. Klart att jag skulle ha motvind när jag var tvungen att om vart annat sitta, stå och gymnastisera. GPS:en visade hastighet på 18-20km/h. Jag hoppades bara på att ryggen skulle klara av löpningen.”

Johan lyckades ta sig igenom cykelsträckan och växlade ut på löpningen som sjätte man, nu hela 35 minuter efter Graeme Stewart, Skottlands bästa triathlet.
”Jag hade önskat ett bättre utgångsläge på löpningen, men det kanske var en väl stark målsättning att cykla ikapp Graeme på landsväg som har noterat Ironmantider på 8 timmar och 16 minuter. Nu var det bara att ladda om. Jag hade en löpsträcka framför mig som inte kunde bli bättre i mina ögon; kuperat, blött och stenigt. Jag såg verkligen fram emot det. När jag väl började springa var ryggen inget problem längre.”

Löpningen - ett bergsmarathon - inleddes med ett flackare parti på cirka två mil fram till bergskammen Bienn Eighe. Där mötte de tävlandes support/medlöpare upp för att av säkerhetsskäl göra de tävlande sällskap över det mest krävande bergspartiet. Nu hade vädret blivit dåligt på riktigt.
”Jag såg ovädret över berget framför mig. Jag hade inte kunnat springa så bra jag önskat på det flacka partiet. Nu väntade en ungefär tusen höjdmeters stigning, löpning längs bergskammen och sedan de tusen höjdmetrarna utför i stenskravel och elände. Det var min sista chans till avancemang. Min farhåga var att de skulle dra sträckan runt berget på grund av vädret.”
Daniel mötte upp Johan vid foten av berget. Där fick de också ett glädjande besked, sträckan var öppen och vi kunde köra på som planerat. ”De lät bara tio tävlande gå upp på berget. Vädret var rejält hårt och sikten upplevde vi som mycket dålig. Vi har en hel del erfarenhet med oss och kunde springa på hela vägen längs bergsryggen. Men de ovana asfaltsatleter måste ha haft dödsångest där uppe. Det var bara tur att det inte blev några allvarligare tillbud.” Johan tog sig till slut upp till en andra plats och korsade mållinjen endast sju minuter efter vinnaren Graeme Stewart. Han hade då tagit in över 25 minuter från bergsryggen till målet.
”Det är helt klart den bästa andraplatsen i mitt liv,” avslutar Johan och skrattar.

Johan Hasselmarks viktigaste punkter för långa tävlingar

• Var ärlig mot dig själv och var helt klar över varför du har valt att köra tävlingen. Memorera dina motiv och ha dem redo som ammunition till att skjuta bort alla dåliga och negativa tankar. De kommer att komma någon gång under loppet.
  
  
• Sträva efter att träna i tävlingslik terräng och miljö så långt det går. Förbered dig på de sannolika yttre faktorerna som kyla, värme, vind etc.
  
  
• Drick och ät redan från början av loppet. Ät mer än du tror du behöver och drick ofta. Den tillförda energin är helt avgörande för prestationen på längre distanser.
  
  
• Se till att du behärskar de verktyg och utrustning du ska använda. Om du ska ta med dig exempelvis cykelverktyg eller en kompass, se till att du kan använda det du tar med dig.

Valet av cykel – måste man ha en tempocykel för att köra Triathlon?

På tävlingar där drafting är tillåten får du oftast inte använda tempocykel. Vid non-drafting använder de flesta tävlande med ambition tempocykel. Tempocykeln är utformad för att i första hand få ner luftmotståndet så mycket som möjligt och är klart fördelaktigt på flackare sträckor och vid jämna konstanta hastigheter. En linjecykel kan alltid användas och kan kompletteras med en ”clip-on” tempobåge. Linjecykel är fördelaktig på mer kuperade och knixigare banor där accelerationer och inbromsningar är mer förekommande. Den viktigaste faktorn i valet är hur van du är vid cykeln. Den cykel du tränar in dig på kommer du garanterat att prestera bäst på. Din sittställning på cykeln är mycket viktig för både din komfort och prestation. På längre distanser blir komforten klart avgörande för prestationen. Din sittställning bör du vara van vid och uppleva som bekväm. Bike Fit är en god investering

Se våra racercyklar