De som sitter i beslutsfattande funktioner på kommunerna påverkas självklart också av förbudsivrare. Varje enskilt inkommet klagomål måste givetvis behandlas. Säg att det finns en energisk anticyklist i en kommun och denne skriver 10 klagobrev. Det får effekt.
– När man är ute och cyklar stöter man sällan på någon som är arg. Sällan någon som hytter med käppen. Folk är trevliga om man är trevlig själv, saktar ner, säger hej och kanske pratar väder. Men de som klagar är högljudda, de låter mycket, säger Olle.
De senaste åren har dock inneburit en hel del positiva nyheter för den som gillar stigcykling. Fler cyklister i skogen. Större förståelse hos dem som rör sig i skog och mark. Men även ökad förståelse hos kommunala tjänstemän och andra beslutsfattare. Det finns flera tydliga exempel på att Stockholms stigcyklister faktiskt gör skillnad.
– Vår ambition har varit att när kommuner och andra beslutsfattare ska revidera reservatsföreskrifter eller anlägga nya reservat så ska de vända sig till oss. Vi kan ju föreslå vad man skulle kunna göra, hur man rör sig i olika områden, säger Johan.
– Och så vill vi påverka så att besluten grundas på fakta, inte bara tyckande. Det tycker jag nog också att vi börjar lyckas med allt mer. Inte minst i och med det här med Tyresta nationalpark. Naturvårdsverket har öppnat upp för att tillåta cykling på vissa leder. I en nationalpark. Det gör att naturvårdsverket i sina skrivelser vad gäller allemansrätten och cykling ser det som att det är tillåtet att cykla på samma sätt som att det är att vandra. Tidigare var det mer att ”cykling förstör”. Punkt. Och visst, cykling sliter på naturen, precis som all mänsklig aktivitet. Men generellt sett så sliter det inte mer än vad vandrare gör, säger Olle.
Vi fikar klart och jag känner ganska tydligt att jag, och ganska många andra, står i ganska stor tacksamhetsskuld till John, Karin, Olle, Johan och de andra i föreningen som jobbar, och lobbar, för bättre cykling i Stockholmsområdet. På vägen hem till datorn, för att skriva rent denna intervju, funderar jag på om det kan vara värt 100 kronor för att bli medlem i Stockholms stigcyklister.