Maxpuls, lera & ja, superkul!

2020-10-04

CX premiär!

Sue tog sig an en ny utmaning och det var varken långt, jättelångt eller innehåll nya vyer utan tvärt om bara 40-50 min runt runt runt...

Oh my Goodness! Vad har jag gett mig in på?! Nervositeten som infunnit sig innan start va inte av den typen jag var van vid. Det här skulle bara vara en kul grej, jag ska testa en ny tävlingsform i brist på andra tävlingar och för att tvinga mig själv till att köra ett par hårda pass på cykeln för många sådana har det inte blivit år 2020. 

Vi backar tillbaka lite... något längre upp i team chatten till någon gång under sommaren när det surrades om att vi skulle köra upp ett gäng till Falun för att köra Cyclocross premiären ihop. Jag sträckte upp handen i någon form av blandad "fear of missing out" och "varför inte - kom igen det blir kul"-känsla. Det jag inte visste då var att jag 5 dagar innan start skulle vara den enda i klubben som anmält sig!! Stresspåslaget börjar omkring här. Jag vid den tidpunkten kört exakt en CX träning en tidig morgon med tjejerna i laget ute vid Stora Skuggan och det på min pendlar/gravel/vinter/allt-i-allo/-cykel.

Så jag frågar min syster Alex (som förtjänar ett eget blogginlägg för sin cykelpremiär, jag måste återkomma till den) om hon vill följa med till Falun senare samma vecka. Hon säger "JA" och lördag morgon är bilen packad med cykel, syster och den snart 14 åriga vovven Zoë. 

Jag kör upp oss, nervös, och väl på plats för att hämta ut nummerlappar för lördag och söndagens tävlingar ställer jag frågan som jag läst i reglerna om. "Måste man kliva av om man blir varvad?" Jag får inget supertydligt svar mer än att "Det kommer vara tydligt om du behöver kliva av". ...min nervositet minskade inte här. Dialogen med mig själv i mitt huvud: Shit vad pinsamt om man måste kliva av, är jag på fel plats. Oj, vad fina cyklar alla har (inget som förvånade mig, utan mer ett konstaterande)... Nummerlapparna är på tröjan tillsut, ja där va det också stressigt. "Vilken sida ska lilla nummerlappen sitta på, varför frågade jag inte om det vid utlämningen?!" (Tips, läs i PM-et det står där). 

Tillslut sitter jag på cykeln och har påbörjat min uppvärmning, rullar ner till insläppet till tävlings loopen och träffar lite tuffa brudar jag träffat förr men kan inte placera en endaste pga av mitt akuta tunnelseende och nervositet. Ber om ursäkt, tjejerna delar ut några sista tips och "good to know". Jag blir panik kissnödig, parkerar cykeln och försvinner. Missar insläppet till till uppvärmnings-ban-träningen och kastar mig iväg efter ett tag. Stressad och nervös börjar jag såklart med att krascha i första nedförsbacken, hela sidan av mig är lerig och jag känner mig allmänt borttappad eller ja bara tappad... Jag lyckas ta mig igenom resterande varv utan fler olyckor, tar av mig mina leriga överdragskläder och står redo för uppropet. Trycker i mig min gel och rullar fram till starten.

Bild från December 2019, med reflexer och extra allt.

Bild från innan start - på samma cykel men lite mer race redo version av den.

Tävlingen då?! Ja, den gick över förväntan båda dagarna. I sambandet med att startskottet gått så släppte den mesta stressen och nervositeten och jag kunde cykla på och fokusera på att ta mig framåt. Tyvärr kraschade jag på varv två (på samma ställe som på uppvärmningen) och tappade kedjan men jag löser det fort och cyklar efter ett var om tjejen som kidnappat min placering under meck stunden igen.

Äntligen efter en ca 50 min riktigt hård och puls krävande insats rullar jag äntligen i mål på en 4:e plats (!) av 7 tjejer i Elitklassen. ...det finns (tyvärr) inte så många klasser att tävla i (junior, elit, senior) så även om jag va ny på det här så va det Elitklassen som gällde (& vi blir ändå spöade av Juniorerna). 

Det var otroligt kul och publikvänligt även om det inte fanns någon publik så fanns det några funktionärer här och där som peppade en att köra på. Söndagen handlade om att återupprepa samma sak men då under SWE-CUP format, jag lyckades nästan trots ett tekniskt problem som jag själv skapat för mig när jag gjorde rent cykeln på morgonen. ...jag fick fjädern till hjulet att hamna helknasigt snett så att hjulet inte gick på ordentligt utan hamnade snett och med lite lera på så blev det som att cykla med bromsen i. Jag kommer inte att göra om det misstaget nästa gång.

Så summa summarum, min gravel bike som nu är omgjord till en CX race bike är kanske inte optimal för det här men fungerar helt OK. Jag får helt enkelt ta och bli starkare så att ryggen inte går av när man ska bära runt på cykeln, haha! 

Men jag ska också vara ärlig med att det är roligare att tävla på sina fina och lätta cyklar så ser fram emot en MTB- och landsvägs tävlingssäsong år 2021. 

...men until then så passar jag på att ha lite kul på diverse CX-banor och cyklar långa grusrundor ...på min älskade allt-i-allo-gravel-bike!

Ha en fortsatt grym dag och våga prova något nytt ibland! 

//Sue  

 

Till alla blogginlägg

Mer i Cyklopedin