Möt Sara Penton

Jag har satsat på två stora sporter i mitt liv. Den ena; fotboll, började jag med när jag var 6 år och den andra; cykel, började jag med när jag var 23.

Sara Penton - proffs på pedaler

Man skulle kunna säga att de skiljer sig åt ganska mycket, både vad det gäller hur populära de är i Sverige och på vilket sätt man utövar dem. Jag hade en dröm om att bli fotbollsproffs, men ett par knäskador senare började jag cykla istället. Inte med tanken att jag istället skulle bli proffs på cykel, utan för att det var en naturlig del av en Svensk Klassiker som jag skulle göra tillsammans med mina dåvarande kollegor på Cykloteket. Även om jag avslutade cykelkarriären tillfälligt efter Vätternrundan och började satsa på löpningen till Lidingöloppet, så trillade jag tillbaka till sadeln igen redan året efter.

Foto: Hubert Giddelo
Text: Sara Penton

Som liten visste jag inte ens att cykel var något man kunde tävla i

det var bara ett sätt att motionera eller att sig fram och tillbaka till skolan. När jag sedan väl hade köpt min första racercykel sommaren 2010 var inte heller då inställningen att det var något jag skulle tävla på. Visst ville jag cykla fort tillsammans med andra på motionslopp, men tävla det var något annat. Det var något för andra, men inte mig. Jag tyckte det var roligt att ha gemensamma mål tillsammans med träningskompisarna, att kunna pusha och peppa varandra och ge sig ut ihop. Ett stort plus med cyklingen, som jag fortfarande njuter av, är att det är så enkelt att träna tillsammans oavsett kön eller hur stark du är. Det går att anpassa med att ligga bakom i skydd för vinden, eller tvärtom om du känner dig stark.

Så vad hände på vägen från det jag just beskrivit till att idag vara proffs och ha cyklingen som heltidssysselsättning? Jag får nog säga att det har mycket med miljön att göra. De personer jag träffat under vägen och de möjligheter som dykt upp. Plus ett driv av nyfikenhet och en filosofi om att jag inte vill sitta och ångra saker jag inte vågat prova när jag blir gammal. I slutet av 2012 fick jag höra att det skulle startas ett damlag i Stockholm.
Det fanns alltså inte ens ett cykellag för tjejer i Sveriges huvudstad då. Hur som helst blev jag tillfrågad om jag ville vara med, och hur läskigt det än kändes så bestämde jag mig för att testa. Som säkert många andra känner, så blir det lite extra jobbigt när det ska tävlas. Inte bara fysiskt men också rent mentalt - man sätter lite extra press på sig själv. Det kan ju vara både positivt och negativt, men jag bestämde mig för att det är värt det, men påminde även mig själv om att det viktigaste är att ha roligt.

I CK08, som laget hette, var det många som var nya cyklister och vi fick hjälpas åt. Både med tips om hur man skulle klä sig och ta hand om sin cykel. Sakta men säkert kunde vi även utvecklas tillsammans på cyklarna, med bättre teknik och hur man skulle tänka vid hanterandet. Ett tips jag minns väldigt tydligt var när Majken lärde mig hur man hade benvärmarna utan att det skulle skava eller bli den där extra valken på låret (se Saras tips och tricks).

Många saker längs vägen till där jag är nu, har jag lärt mig från att titta på hur andra gör eller fråga de runt omkring. Även om jag gick med i CK08 som lag att tävla med, fortsatte jag att träna med olika sociala grupper samt klubben Fredrikshof där det fanns fasta träningstider med ledare på plats. Det var ett bra sätt att förstå mig på hur man cyklar i grupp och hur man kan dra nytta av varandra, plus att fikat efter passen blev mycket roligare än när man var ensam.
I början låg jag mest bakom andra och kämpade på, men ju starkare och säkrare jag blev på cykeln desto oftare kunde och vågade jag gå fram och ligga i vinden. Samma sak hände på tävling. Hela första säsongen gjorde jag t.ex. inte en enda attack eftersom jag inte visste hur man skulle göra.

Andra säsongen hade jag fått lite självförtroende och några tips som gjorde att jag vågade testa. Det gick inte strålande till en början, men trägen vinner...
Efter två säsonger med cykeltävlingar i Sverige och jobb på deltid bestämde jag mig för att flytta till Holland och försöka bli ännu bättre. Jag hade förstått att det var lite längre söderut i Europa som cyklingen var som bäst och där jag kunde utvecklas mest. I samarbetet med min tränare Isak Strömberg har jag utvecklats fysiskt och mentalt och har successivt plockat bort andra sysselsättningar och fokus till förmån för min cykling.

Jag har lyckats uppfylla mål som att tävla med landslaget och fick i slutet av 2016 cykla både EM och VM. Min dröm om att kunna leva på min sport är så gott som sann idag, eftersom jag sedan februari 2015 inte har haft någon annan ”vanlig” anställning. Jag får vända ett par gånger på kronorna och vara påhittig när det kommer till att minimera utgifter och hitta inkomster, men jag kan idag sätta cyklingen som nummer ett på prioriteringslistan. Jag drömmer vidare om ett OS 2020 och att på vägen dit få fortsätta utvecklas på många områden inom cyklingen och som person.

När jag startade min första tävling på våren 2013 hade jag inte en tanke på att jag skulle bli proffs på cykel. Jag trodde att jag var för gammal för att hinna bli så duktig på någonting helt nytt. Vad jag dock insett såhär i efterhand är att det kanske till och med har varit till min fördel att jag började cykla sent. Jag har andra förutsättningar i kroppen från fotbollen och annan träning och hunnit skaffa mig andra livserfarenheter som ger ett annorlunda perspektiv än vad mina medcyklister har som cyklat sedan de var små.

När jag ser tillbaka på bilder från mina första cykelturer och jämför med bilder tagna nyligen har jag lite svårt att sätta fingret på exakt vart förändringen skett men det är två olika cyklister som framträder. Det är en utveckling utan att jag direkt lagt märke till stegen längs vägen, eftersom det också känts helt rätt i varje fas som jag befunnit mig i; hur jag började med en instegsracer för att se om jag tyckte det var roligt med cykel, att jag cyklade i ett vanligt linne när det var varmt, att jag inte använde cykelglasögon till en början.
Genom att bara cykla mycket har jag successivt insett vad jag uppskattar med en cykel och bytt upp mig och justerat till det som jag tycker ger den bästa känslan ute på vägen. Det tog inte så lång tid att förstå att jag behövde en cykeltröja med fickor för att få med mig energi på längre turer och förstås skaffa ett par bra cykelbyxor som man inte skulle ha trosor under för att slippa skavsår där man minst vill ha dem. Efter att ha fått ett kryp i ögat på en tur började jag även använda cykelglasögon och insåg att det både var bekvämare och säkrare.
Några saker är bra att veta från början; som det där med cykelbyxor och rätt kläder för väder. Andra saker; som vilken cykeldator som är bäst, vilka flaskställ som är vassast eller vilken växelgrupp ”man ska ha” kommer man att inse under vägen. Jag uppskattade råd från de som hade mer erfarenhet, men behövde också testa själv för att se vad jag egentligen tyckte var bäst. Det är väl därför det finns valmöjligheter, för att alla är helt enkelt olika.

Saras tips & trix

• Slipp skav från benvärmarna. Dra upp dem högt och vik ner kanten ett par cm. Du slipper silikonet direkt mot huden och det blir en mjukare kant mot cykelbyxan som du har utanpå.
• Ta dig tid att hitta ett par cykelbyxor som passar just dig. Idag finns det ganska gott om damspecifika byxor med en padding som är anpassad för oss tjejer. Jag tvättar mina efter varje pass, dock aldrig med sköljmedel.
• Plåga dig inte med en dålig sadel. Det finns sanslöst många sadlar därute och mer ofta än sällan kommer cykeln levererad med en sadel som inte riktigt passar just dig. Det finns möjlighet i många butiker att testa ut en som passar just dig så att cyklingen blir mer njutbar.
• Cykla med andra. Allt blir roligare med kompisar. Gå med en klubb med gemensamma träningar eller dra ihop några vänner och ge er ut.
• Vill du cykla längre turer är det bra att ha med en banan eller energibars i bakfickan så att man inte tappar humöret med långt hem.
• Känns det läskigt med snabba utförsbackar, kanske med svåra svängar, tänk aktivt på att böja i armbågarna och sitta avslappnat för att lättare följa med i cykelns rörelser.
• Bygg lager på lager med kläderna. Framför allt vid längre turer där vädret kan ändras så att du lätt kan reglera din kroppstemperatur.
• Vårda dina prylar väl. En ren och hel cykel är en glad cykel och en glad cykel ger en glad cyklist.