Från norr till söder på cykel

Med start i augusti skulle jag cykla längs norska kusten från fastlandets mest norra punkt till dess mest södra, från Knivskjellodden (nära Nordkap) till Lindesnes fyr. Totalsträckan landade på drygt 300 mil.

300 mil norsk kust

För tredje sommaren i följd har jag varit ute på cykeläventyr, denna sommar i vårt vackra grannland Norge.

Med start i augusti skulle jag cykla längs norska kusten från fastlandets mest norra punkt till dess mest södra, från Knivskjellodden (nära Nordkap) till Lindesnes fyr. Totalsträckan landade på drygt 300 mil och jag har upplevt magisk natur och mött fantastiska människor längs min väg. Det har också varit kämpigt med otaliga backar, ett pålitligt kustväder och ett utbrett vägnät av tunnlar.

Text & bild: Johanna Johansson

Den första augusti startade jag mitt äventyr. Solen strålade och kvällen var ljum när jag nådde fram till Knivskjellodden, den mest norra punkten. Det var en härlig känsla att blicka ut över havet och att känna att startskottet för mitt äventyr hade fyrats av. Äntligen var jag igång och en frihetskänsla infann sig. Jag hade med mig färdmedel och packning för att kunna ta mig fram per egen maskin och för att kunna stanna och slå bo var som helst längs vägen. 

Morgonen efter den första tältnatten vaknade jag till att regnet smattrade mot tältduken, ett ljud jag skulle komma att bli bekant med.

Och visst hade jag en hel del regn och vind under mitt äventyr och inte att sticka under stolen med att jag gärna hade haft mer sol och värme. Samtidigt är det just maktlösheten och oförmågan att styra väder och naturens krafter som gör att jag vill ut i naturen.
Jag kan inte bestämma väderförhållandena eller lutningen på de vägar jag följer. Det behöver inte vara lätt eller friktionsfritt, men oförmågan att styra och att ha kontroll ger ett visst lugn. Jag får helt enkelt ta det som det kommer och acceptera läget och det blir fokus på väldigt gripbara saker, så som att cykla ytterligare ett antal kilometer eller ta sig uppför nästa backe samtidigt som man låter sig bli hänförd av naturen.

Och vad gäller naturen, den är verkligen himla stor i Norge, omöjligt att inte bli hänförd, speciellt av bergen. Jag har cyklat otaliga mil längs slingriga vägar och djupa dalar med konstant närvaro av just berg. Jag har blickat över glaciärer, sett hundratals vattenfall, kämpat mig upp längs branta och långa uppförsbackar och passerat många olika färgskiftningar, formationer och typer av vegetation. Och wow vad många fina vyer de har gett.

Bergen medför också en mängd tunnlar, varav vissa tillåtna för cyklister men också många med cykelförbud. Den värsta tunneln jag cyklade igenom var också en av de första. Det var en över 7 km lång och mer än 200 meter djup undervattenstunnel. De första 3,5 km gick nedför, men trots den höga farten jag var den inre känslan inte på topp, ju längre ner jag kom, desto mer närmade jag mig 3,5 km uppförsbacke inne i en tunnel långt under havsytan. De flesta tunnlar går dock genom bergen och innebär just ett undvikande av backar. I dessa lägen har jag upplevt visst missmod när jag har mötts av symbolen "cykel- och gångtrafik förbjuden". Istället för den flacka vägen genom tunneln har jag blivit hänvisad att ta den väg som användes innan tunneln byggdes, en väg som inte sällan har inneburit en rejäl omväg och en lång uppförsbacke.

Inte bara väder och berg som har utmanat, många kvällar har jag också cyklat sent inpå kvällen i jakt efter en tältplats. Har det inte varit för sumpig mark så har jag befunnit mig i en dalgång med berg på båda sidor. Och har det inte varit för öppet och för utsatt för vind så har det varit för snårigt och för svårt att hitta en yta med jämnt underlag. Till slut har jag dock alltid fått upp mitt tält och vid flera tillfällen på riktigt fina platser. 

Förutom mitt tält har min utrustning klarat sig utan större problem, bara lite mindre justeringar och fix vägen. Vad gäller tältet så bestod haveriet i att en av mina tältstänger knäcktes av. Det var sent en regning kväll och jag hade äntligen hittat en plats för mitt tält. Jag rullade ut den våta tältduken och spände upp tältstången, då kom braket. Stod några minuter och frustade och plötsligt spred sig ett vackert ljus på himmelen, något vackert i eländet. Jag gick över en dyngsur åker till ett näraliggande hus där jag möttes av en kvinna. Hon kunde inte hjälpa mig att laga stången, men en nybäddad säng och dusch kunde hon förse mig med. Och morgonen därefter lämnade jag det vackert belägna huset med magen full av scrambled eggs och bacon. 

Jag har också haft sol och värme längs min väg och ett bra väder hjälper verkligen till att ge extra dos energi och att öka känslan av flow. En annan viktig energifaktor är alla fantastiska människor som har öppnat upp sina hem. Med hjälp av vänner, bekanta och bekantas bekanta så har jag med jämna mellanrum fått tak över huvudet, en säng med nybäddade lakan, en varm dusch, god mat och trevligt sällskap. Efter ett antal kalla nätter och blöta dagar har det ofta varit vetskapen om att jag nästkommande dag ska få komma in i ett hem som har gett den där extra kraften.

Efter 36 dagar och efter att ha cyklat drygt 300 mil och ha klättrat mer än 21,000 höjdmeter trampade jag till slut in mot Lindesnes Fyr, tillika Norges södra spets. Äntligen var jag i mål efter att ha tagit mig hela vägen från Knivskjelodden. Rätt häftigt ändå, även om känslorna var blandade, kände både glädje och viss tomhet när jag stod där och blickade ut mot fyren och ut över havet!

Summa summarum, jag tar med mig många upplevelser, minnen och erfarenheter från mitt Norgeäventyr. Backarna har varit otaliga, regnet har varit en konstant följeslagare, vinden har slagit emot mig, kroppen har varit slutkörd.
Men äventyret har varit så mycket mer än det, wow vilken natur jag har upplevt. Det är omöjligt att inte bli hänförd av bergen och alla dess formationer och färgskiftningar, av de hundratals vattenfallen, av glaciärerna och av havet och alla fjordar. Och så har vi alla människor som har korsat min väg, helt fantastiskt vilken hjälpsamhet och generositet jag har mött, något som verkligen berikat mitt äventyr! 

/Johanna Johansson

Instagram: @adventshare
Facebook: @adventshare1

Blev du inspirerad?

Se våra Gravel Bikes

Se våra cykelväskor